allt är spikat. ska betala in fakturan bara. har bokat tid för att göra visum och hela köret. väntar på flygtiderna bara. so excited!!! pratade nyss med min blivande värdfar, och det här känns så himla bra det här! så vansinnigt bra. dem är så himla trevliga! vill packa ihop och åka nu på en gång. trodde aldrig att det skulle kännas så här bra, eller att det skulle gå så här fort. åh vad jag längtar!

kilade förbi stadium idag på lunchen för att investera i ett par gummistövlar. tänkte att det skulle kunna vara bra att ha ett par sådana om man ska jobba med barn. bör införskaffa mig ett regnställ också, men har inte ork att leta efter nåt fint. så tills vidare får jag nöja mig med gummistövlar, rosa och fina!

fick precis ett samtal från en familj i boston. de vill anställa mig, de vill anställa mig på riktigt! det känns så himla bra och jag och mamman klickade otroligt bra på alla plan. som det känns nu är det inget att ens fundera på, det känns rätt. men på samma gång är det lätt att vara naiv, och jag vet inte om jag har frågat allt man bör fråga. och jag vill vara mer försiktig ang. detta. herregud jag fick kontakt med dem igår, och jag ska bo med dem i ett helt år! jag är hur som helst väldigt taggad på att åka och jag är superintresserad av familjen. och boston var ju stället jag hade önskat att bo, om man nu får vara sån. om detta verkligen blir av lämnar jag landet 12e september, inte en dag för tidigt!

för lite drygt en vecka sedan drog jag iväg på en liten roadtrip alldeles ensam. jag hade blivit kallad till en intervju hos cultural care för att någon skulle få nån sorts personlig uppfattning om mig. jag fick träffa världens trevligaste och gulligaste tjej (som jag, i mitt nötskal, tyvärr inte minns namnet på..) och vi klickade otroligt bra. så vi slog oss ner och fikade på ett kafé i falun och pratade. för det var mer ett prat än en intervju. efteråt var hon otroligt positiv till att jag vill bli au pair och jag satte mig glatt i bilen för att köra hemåt.

på väg hem ringde erik från cultural cares kontor upp mig och berättade att jag nu är antagen till cultural care's au pair-program, och nu mer räknas jag alltså som en arbetssökande au pair. min ansökan befinner sig i boston hos matchningsteamet i USA, och nu är det alltså att bara vänta. tänk att det faktiskt ska vi av, jag dör av förväntan!

det är svårt att veta hur man ska inleda sitt första inlägg på en ny blogg. särskilt om man tidigare bloggat på ett annat domän i tre år. men det är dags för förändring, hela mitt liv kommer snart att stå på ända, och då känner jag alltså att jag behöver skriva av mig. hela min vardag ska brutalt omstruktureras inom snar framtid - jag ska bli au pair på andra sidan atlanten!

av denna enkla anledning skapar jag en helt ny blogg, som kommer att handla om ett liv långt bort ifrån nära och kära, ett förhoppningsvis otroligt spännande och utmanande liv ett helt världshav hemifrån.