jag har alltid trott att jag aldrig varit bra nog åt någon annan. idag har jag insett att jag nog aldrig riktigt varit bra nog åt mig själv. jag har alltid ställt orimligt höga krav på mig själv och min förmåga, och pressat mig själv så hårt att jag knappt haft tid att andas. jag har alltid skullat hinna med allt, och på ett felfritt sätt. det har tagit mig nitton år, åtta månader och fyra dagar att inse att det inte är möjligt. min självkänsla och mitt självförtroende är sedan länge kört i botten. och jag har vetat om det allt för länge. tänkt OM jag ändå var smalare, OM jag ändå var snyggare, OM jag ändå kunde göra tre mål istället för "bara" två på fotbollsmatchen, OM jag ändå osv osv...

idag tänker jag sätta stop för det. det finns inget tänk OM jag var annorlunda. jag är inte annorlunda. jag är jag, och hur mycket jag än önskat att jag var någon annan kommer jag alltid komma tillbaka till att jag är matilda. jag ska inte behöva någon annans ögon för att se en reflektion av en glad och tillfredställd människa. jag ska kunna se detta i min egen spegelbild, utan att luta mig mot någon annan. utan att någon annan måste bekräfta det vajre dag. så idag tänker jag ta tag i mig själv, och börja förändra mitt liv. förändra inställningen till mig själv, min kropp och min förmåga. för jag förtjänar det. jag förtjänar att må bra och tycka om mig själv. varje dag, starting today, ska jag ge mig själv cred för något bra jag gjort, eller bara en förmåga hos mig som jag faktiskt tycker om. jag vet inte om det faktiskt funkar eller om jag är helt ute och cyklar. men förhoppningsvis kan jag hitta tillräckligt många saker att skriva för att inse att jag duger. precis som jag är. operation självkänsla börjar nu:

jag beundrar min styrka. jag är faktiskt stark nog att klaga av allt, om jag bara vill.