jag fick precis en bitch slap i ansiktet. av mig själv. ibland är det väldigt lätt att drömma, och glömma bort här och nu. det slog mig precis att jag är här. att jag sitter i mitt rum, i min säng, hemma på glezen lane. jag kan inte minnas den dagen jag kom på att jag skulle hit (nån där hemma som minns? mamma?). jag har helt enkelt bara alltid skullat hit. då tyckte jag att detta var så jäkla coolt. man är fett ball som flyttar hemifrån för första gången. det räckte inte med en egen lägenhet i centrala gävle. det räckte inte med en studentlya nån annanstans i sverige. nä, jag har alltid sagt att "när jag flyttar till usa...". sagt och gjort, uppenbarligen. nu sitter jag här sen nästan fem månader tillbaka. och vips så var jag vuxen. ingen mamma som lagar mat varje dag. som tvättar åt mig. städar. lagar. handlar. vet vad jag äter och inte. betalar medicin. kramas och pussas. nu får jag istället läsa recept (eller chansa på vad magen säger, på gott och ont), läsa tvättråd på klädlappar, skrubba badrum, laga jeans, handla, köpa medicin, kramas och pussas alldeles själv.

och nånstans på vägen har jag glömt bort att jag faktiskt gjorde det. jag flyttade faktiskt. jag tjänade ihop mina pengar och köpte en flygbiljett. att jag är en av dom som jag alltid tyckt varit så jävla cool. som gjort något verkligt för sig själv. jag säger absolut inte att jag är bättre än nån annan eller att mitt liv är en dans på rosor/värdigare än någon annans. men jag insåg just att jag är så sjukt stolt över mig själv. jag hade en dröm, nåt så vansinnigt abstrakt så sent som i juli, och jag tog tummen ur arslet och gjorde det! för det är jag värd all cred i världen. jag, lilla hemmakära jag, klippte navelsträngen och åkte ut i stora världen. jag är inte samma människa som för fem månader sedan. det är omöjligt att förklara för någon som inte är i samma sits (kanske att min fina brightonbo förstår?). jag är jag, men jag har vuxit. jag är större. flera decimeter längre. jag är nog matilda2.0 liksom. som en uppgraderad programvara. samma, men lite bättre. det kan aldrig någon ta ifrån mig.