and the countdown begins...
last night
åh vilken fin kväll det blev igår (och rackarns vad trött jag är idag). jag som för en gångs skull tog med mig kameran hann ta två bilder innan batteriet tog slut. hur typiskt? men vi hade ändå en riktigt trevligt kväll med många härliga skratt och riktigt god mat. tack till alla inblandade!
elina, anni, emelie, josefine, jag, celia och sebbe
celia, sebbe, josefine, emelie, jag, madeleine, elina och anni
updt. glömde skriva till att detta inte var bilderna som togs med min kamera, dessa två snodde jag från anni på facebook.
tonight's gonna be a good night
trött tjej kör sista rycket för jobbdagen, sen sticker vi in boston för att ha avskedsmiddag för anni. känns så himla tråkigt att allas år börjar ta slut... men vi har iallafall ikväll tillsammans hela ligan, så ikväll ska bli en riktigt mysig kväll på en irländsk pub!
word
söndag 29.7.2012
efter tacomys på lingley lane fick jag helt plötsligt, efter sisådär fyra smärtfria månader, magkatarr igen. helt från ingenstans. så jag fick avbryta vårt tvmys och åka hem till pillerburken. medan jag nu ligger här och väntar på effekten hittade jag aladdin på abc family. så sjukt länge sen jag såg den så jag blev faktiskt himla lycklig!
home alone
efter en mysig dag i boston kör vi trerätters på glezen. när värdfamiljen är borta dansar råttorna på bordet. vi invaderade köket och lagade vitlöksbröd, hamburgare och en efterrätt i form av färska jordgubbar, mango, ananas, björnbär och blåbär. mumma! magen är proppfull, och om mina pj-pants hade en knapp så skulle jag med all säkerhet behöva knäppa upp den. nu ska vi kika på film sen kör vi sleepover (vågar inte sova ensam i detta hus...).
fredag i punktform
tidigare:
dricka smoothie
klippa håret
ta hand om b1s hus
gå en sväng i mallet
tro att man var ledig, så va man visst inte det... (älskar hur mycket kommunikationen i detta hus brister...........)
nu:
mellanmål sen speech
sen:
häng med min fina som äntligen kommer hem från florida!
torsdagstristess
bloggmotivation på noll. grått och trist ute. jobbar för mycket (ur min personliga synvinkel). räknar ner dagar. 26 kvar. har börjat packa men har alldeles för mycket saker. kommer aldrig få hem allt som ska hem. kommer aldrig kunna ta med allt jag vill till cali. blir handlingsförlamad. vill inte tänka på det. gör annat. men utan b1 här känns allt rätt trist. tur att hon kommer hem imorgon kväll. då kommer mitt liv genast bli mycket bättre! dessutom ska jag vara ledig imon. wiiiie! nu ska jag dricka upp min hallon-mango-ananassmoothie sen är det dags att hämta grabben.
some days are good days
D rensar poolfiltret på grodor och jag chillar i en solstol. fin arbetsfördelning tycker jag. solskenet bjuder på 35 grader, och vi fick sova två hela extra timmar. idag är en bra dag!
tre blev två
idag skjutsade jag rebecca till logan airport. tiden har gått för fort. lillhjärtat värker. vår underbara trio bantades ner till en duo. och vi hann ändå inte riktigt säga hejdå. hann inte kramas tillräckligt länge. min tid räckte inte och jag hade bråttom hem för att hämta barnen. fan liksom. det är inte förrän nu som jag inser att vi inte kommer ses igen i helgen. och inte heller helgen efter det. åh vad det känns tomt. och åh vad vi ska sakna dig! hoppas resan hem till sverige gick jättebra. lycka till med allt. vi ses igen nästa sommar, vackra du!
stuart little bor i wayland!
och han kör en rosa volkswagen bubbla! sötaste jag sett på länge.
lördag 21.7.2012
wow! jag är busy woman. det är inte klokt vad jag är poppis! okej, kanske inte riktigt så. men det är skönt att vara hemma igen. igår åkte jag till mallet med anni när jag slutade, sen mötte vi också upp madde och josefine innan vi köpte med oss ben&jerrys och kollade på no strings attached hos anni. idag vaknade jag med magknip eftersom jag innan glassen igår inte hade ätit middag. men vädret var för bra för att banga våra planer, så jag celia och anni styrde norr om boston, mot revere beach. himla fin playa och helt plötsligt kändes det som att vi var utomlands igen. hade atlanten inte haft så jäkla kallt vatten hade det varit helt perfekt! efter vi kände oss färdigstekta så drog vi oss in till boston och åt jäkligt sen lunch/tidig middag på cheesecake factory. mums!
drog direkt därifrån till amc där jag mötte upp emelie och såg magic mike. muuuuums igen!!! den va sjukt bra. tjejer, se den! manliga strippor, massor med magrutor och muskler. channing tatum och alex pettyfier. yummi. otroligt blandning i publiken också, åldrar från typ tjugo till 75, alla var lika nöjda.
nu är det godnatt. ligger i sängen med satc på tvn. imorgon fortsätter jag min poppis-stride och hänger med elise. can't wait!
donna karan new york
jag har en ny bebis. jag fick hem henne för nån vecka sen, men jag vågade inte göra det officiellt innan jag visste om vi kom bra överens (eller mest kanske för att mammut och papput skulle strypa mig). men vi älskar varandra. sitter som fastklistrade och ni får helt enkelt bara leva med det! dkny, köpt på tj maxx.
blow me one last kiss
jag sitter i min säng. idag igen. barnen tittar på tv/spelar dator. idag igen. de vill inte göra något, rör sig inte ur fläcken utom när de med jämna mellanrum går till kylskåpet och rotar runt innan de återvänder till soffan. jag är tom. orkar inte riktigt engagera mig på samma sätt som förr. jag räknar ner dagar. 33 kvar. snart i sverige. kan tiden gå mer långsamt? är det möjligt att den kan snigla sig fram ännu långsammare? jag är tom. är så otroligt medveten om att detta snart är över. att alla saker jag stört mig på så sjukt mycket under nästan ett helt år snart är borta. det känns konstigt. snart är detta inte mitt rum. kuddarna som fångat så många av mina tårar är snart inte längre mina. alla skällsord jag fått tagit kommer snart att riktas mot någon annan. jag vill gråta av lättnad.
jag vet att det låter konstigt. jag har lidit jävligt mycket under detta år. förmodligen tagit lika mycket skit som en dörrmatta. gråtit floder. svurit. men det har ändå inte varit förjäves. jag har lärt känna ett nytt land, en ny kultur, underbara vänner, men framför allt mig själv. jag kom hit förvirrad. famlande. osäker på vem matilda lindén egentligen var. nu vet jag. jag som låtit mig köras med hela mitt liv har vuxit upp och insett att jag kan säga nej. jag vill sätta andra först och hjälpa, men inte till vilket pris som helst. ja säger man för att man vill och har möjlighet, inte för att man måste. nej säger man när hjärta och mage protesterar. jag kan sätta mig själv först nu och ändå känna att det är okej. det har jag aldrig kunnat innan. inte utan klumpen i magen.
jag har lärt mig ofantligt mycket genom att vara på ett ställe där jag inte trivts. hade jag lärt mig allt detta lite tidigare hade jag nog inte varit kvar här. hade jag vetat allt jag vet nu så hade jag stått på mig för länge sen och dragit. men kanske är det just därför jag är kvar här. för att jag behövde all denna tid för mig själv, här där jag inte är bekväm, för att jag skulle inse allt det jag nu vet. all denna smärta och all arrogans jag svurit över har inte varit förjäves. jag kan se det nu. och kanske visste jag det hela tiden, nånstans djupt ner i magen. ändå är det tomt nu. det är snart över. tårarna sitter som en klump i halsen. inte för att jag ska sakna mitt nuvarande hem, utan just för att jag inte ska det. för att den snart är över, och jag ser ljuset i tunneln. och för att jag ska lämna en person som tagit mig genom så mycket. tårarna flödar när jag tänker på hur mycket jag ska sakna min fantastiska vän. hur är det möjligt att uppleva sådan glädje och sorg på samma gång? jag känner mig så kluven. 35 dagar har vi kvar tillsammans här. dagar som jag ska ta till vara på. dagar som vi ska skratta och må bra. svära över amerikaner. göra ingenting. göra någonting. jag är så tacksam för att jag har fått lära känna dig. att jag upplevt detta tillsammans med dig min vackra kompis. och ledsen att behöva säga det, men mig kommer du fan aldrig bli av det. oavsett var du befinner dig,
you're stuck with me for life.
torsdag 19.7.2012
det är himla härligt att vakna upp i detta hus. allt som oftast vaknar jag vid fem när lillkillen måste gå på toa. startar spurten på sitt rum och springer med elefantfötter in i hans föräldrars rum (rakt över mitt huvud), där han givetvis måste hoppa en fem-sex gånger innan han kan kissa. detta är jag van vid nu. men imorse fick jag sova ända tills klockan ringde, alldeles i lugn och ro. min mobil blinkar för mottaget sms från min värdmamma. sen va morgonen inte lika rolig längre.
jo jag frågade givetvis min värdmamma vad i allsin dar det snälla smset skulle betyda. hon förstod ingenting. det gjorde däremot mitt värdbarn, som "skulle skämta med pappa". smset gick till mig påpekade jag lite fint, varpå världen gick under och jag fick en utskällning igen eftersom jag inte fattar nånting. det var en grej mellan henne och hennes far. och hon har rätt, jag fattar inte det, men att be om ursäkt är alltid omöjligt.
pms-besvär
det är verkligen lustigt hur mycket vädret kan växla. från ett extremt till ett annat. för typ en halvtimme sen lyste solen. det var över 35° varmt och luftfuktigheten låg på 78%. sjuttioåtta procent. japp. sen tar det ungefär två ögonblick, innan himlen är svart. sedan dånar åskan och himlen öppnar sig. såg inte mer än en halv meter utanför fönstret. det tog ungefär en minut, sen hade det regnat färdigt. vädergudarna har värre humörsvängningar än jag någonsin varit med om. fel att bestämma sig?
tisdag 17.7.2012
jag är helt slut i ryggen. har knutit vattenballonger i en hel timme. på allvar. hoppas barnen tycker att det är värt fem minuters lek. mina fingrar stinker gummi, och jag insåg att mitt handfat läcker ner i skåpet under. längtar tills jag får berätta det för mina värdföräldrar... har två timmar kvar att vara kreativ, vilket är otroligt svårt när det är så varmt ute att barnen ligger som klubbade sälar i fåtöljerna. dagens höjdpunkt är starbucks med mina svennevänner ikväll. längtar!
dagens +/-
+ hårdträning på gymmet igen, äntligen. kickboxning stod på schemat idag
+ skype med en himla fin vän
+++++ fick reda på att denna fina pingla ska flytta till california och bo typ 2,5 timme ifrån mig resten av min tid som au pair ♥
+ har bokat flygbiljetter hem i oktober, för att gå på bröllop! wiiie, jag längtar ♥
+ nu har jag två inbokade sverige-semestrar med bara en månads mellanrum
+ brothers & sisters-maraton i min säng med josi
+ jag har nu AC på mitt rum!
+ om 36 dagar är jag hemma i schweden!
snart så! happy girl, again
ikea
vi slog till stort och åkte till Ikea idag. det var dags för fiskgratäng och köttbullar. alex hade aldrig varit på ikea här så vi fick helt enkelt ta med honom dit. efteråt handlade jag pepparlax i foodshoppen och lite grejer åt en annan vän som tyvärr inte kunde följa med. nu ligger vi vid poolen och chillar, för tydligen blir man väääldigt trött av att hänga en förmiddag på ikea.
last friday night
igår jobbade jag kväll eftersom mina värdföräldrar firade sin bröllopsdag. jag tog med mig ungarna till bion och såg madagaskar 3. den va fett rolig, ungarna älskade den men jag var faktiskt riktigt road också. morsan, ta med wp! den va asbra.
dessvärre fick jag ju givetvis höra innan vi åkte att jag är hemsk. att jag är pesten själv och att jag inte är välkommen här längre. min värdpappa gav killen ett nytt legoset innan middagen (hur fan tänkte han där liksom?), och ungen blev skogstokig när jag bad honom äta hans middag. han träffade rätt och jag blev riktigt ledsen. jag ville vara här precis lika lite som han vill att jag ska vara här. så efter bion slängde jag in ungarna i huset, packade en väska och mötte upp mina vänner som varit ute på middag i wellesley. sen bjöd jag in mig själv till en sleepover hos josefine. idag har vi hängt i mallet med alex och jag har provat sushi för första gången! gillade inte riktigt konsistensen på fisken, men gurk-sushi var riktigt gott. jag är imponerad!
fredag, 13.7.2012
idag fyller min lilla blogg ett år. skapade den dock lite i smyg och publicerade inte adressen förrän jag satte mig i bilen till arlanda natten mot 12e september. firade iallafall genom att sova bort mina två enda lediga timmar för dagen. av nån anledning har jag slutat göra sånt på nätterna. tror det är undermedveten nervositet, förväntan och längtan. vad det är spelar egentligen ingen roll, för om 40 dagar är jag hemma, och om två månader har jag flyttat till cali. åh vad jag längtar! lika mycket till båda tillfällena.
tell the world that i'm coming home!
tjugoandra augusti landar jag på svensk mark. stannar till tredje september. happy girl!
lyckligt lottade
jag var precis på CVS och tog bilder till mitt nya visum. vill ju bara påpeka att ni har ju tur att ni känner en såhär snygg människa iallafall! som alltid blir bra på bild. såg varken trött eller skitskraj ut... föralltid förevigat i mitt pass. i love my life :)
trouble in paradise
blöh. blöööööööh. typ så. försöker fixa det här med att åka hem till sverige och förnya visumet. först och främst är flygbiljetterna 200 dollar dyrare än i måndags när jag började titta, och sen för det andra vill ambassaden att jag postar in mitt visum eftersom det "bara" är en förnyelse. enkelt och smidigt så klart, men jag har inte tid att posta visumet. jag kan ju bara vara hemma 8 arbetsdagar. så nu är jag sur. känner mig sådär apatisk. vill inte riktigt fixa utan tittar bara runt omkring mig och filosoferar. kände att det blev en lite svårare match än jag tänkt mig. har ju bara tänkt att ringa två samtal så var det klart, men icke! ska försöka lösa det bäst det går dock. håll tummar och tår, tack!
el yunque national forest
turen vi tog till regnskogen i puerto rico var otroligt häftig. jag är himla nöjd med att vi gjorde det och är grymt imponerad av att det existerar så vackra skogar! får ni chansen, åk!
is moving to california
så här är läget: jag åkte hit den tolfte september, och kom hit väldigt bestämd om att jag bara skulle stanna ett år och en månad (resemånaden). så sjukt bestämd. jag hade hela framtiden planerad i huvudet. ungefär 1,5 vecka innan vi skulle åka till puerto rico fick jag ett mail. "det är nu dags att efterfråga ett hemresedatum..." och magen vred sig. skrek i protest och jag fick andnöd. is this it? var detta vad som skulle föreställa mitt livs äventyr? jag har ju inte hunnit uppleva något? jag har inte tagit till vara på tiden och jag har inte varit lycklig (visst har det funnits fantastiskt bra dagar och resor, men i grund och botten har jag inte varit helt lycklig). så jag ringde till den enda på min skypelista som var online och babblade så fort att jag knappt själv kunde höra vad jag sa. denna fina person (+ hennes mami) sa åt mig att lyssna på mig själv, leta inne i mig och hitta vad jag verkligen ville, vad jag än valde så skulle jag ha deras stöd. så jag upprepar processen när jag ringer till min mamma och syster som säger precis likadant. känn efter själv, men vi stödjer dig hur du än gör. se till att välja så du inte ångrar dig senare.
så med denna lilla knuff i ryggen gav jag mig själv en andra chans och lovade mig själv att se till att detta blir mitt riktiga äventyr och att mitt nuvarande bara var uppvärmning. sedan tog jag steget in i förlängningsprocessen, började om i matchningsprocessen och i september kommer mitt just nu enformiga au pair-liv ta en tvärvändning. jag ska flytta till palo alto, en förort till san fransisco, california, och en familj som jag så här i förhand tycker om otroligt mycket. har pratat i telefonen och videoskypat och det känns så himla bra. två pojkar ska jag ta hand om, 11 och 14 år gamla. fantastiskt trevliga och artiga. massvis med egenodlad frukt i trädgården, massor med au pairer i området, där det finns cykelbanor! precis som nu ska jag få egen bil och en ny mobiltelefon, ett eget rum men jag ska även få en egen ytterdörr och eget badrum, få laga riktigt mat och äta lagade maträtter alla dagar i veckan. få träna med barnen och gratis gymmedlemskap. detta känns rätt. det här är rätt för mig. tanken på att åka hem och inte veta vad jag ska göra skrämmer mig, och jag vill klättra på väggarna vid blotta tanken. nu har jag nåt att göra, medan jag funderar på vad jag ska göra sen. jag ska stanna i nio månader vilket innebär att det nu är ungefär 11 månader kvar tills mitt au pair-år är slut. just nu ser det dessutom ut som att jag kommer hem till sverige väldigt snart för att förnya visumet, vilket får mig att hoppa glädjeskutt så fort jag tänker på det. så snart ses vi igen mina fina, även om det bara blir kortvarigt ♥
puerto rico in pictures
happy face
jag är trött, har ont i huvudet och känner mig så nära apatisk man kan komma. tankar flyger förbi i raketfart. men jag är happy face ändå. exalterad och förväntansfull. jag har bara ett fåtal saker att fundera ut innan jag tänker berätta varför. tills dess får ni gott vänta! idag är en bra dag.
det finns alltid nåt att fira
lyckodag
idag har varit en sjukt bra dag. jag har varit för glad och upprymd för att hinna skriva och lägga upp bilder som jag lovade. grabben var på riktigt bra humör redan när han kom ner imorse, och kom med ett paket som han köpt till mig i helgen när de var i maine. superstolt berättade han att han hade köpt mig ett par örhängen eftersom han tyckte att dom skulle se bra ut på mig. hur gullig? sen ville han minsann laga frukost tillsammans så att vi faktiskt kunde äta samtidigt. detta har aldrig hänt förr...? haha.
lyckan fortsatte. papput smsar att jag äntligen fått en utbetalning från försäkringsbolaget för min fotledsskada. och den utbetalningen var rätt saftig må jag säga. rätt många tusenlappar inblandatt! fantastiskt.
jag är så sjukt glad bara. magen är överlycklig. och är min mage glad så är ju matilda givetvis glad! så glad att jag unnade mig själv en klänning såhär på kvällskvisten! wiiie, längtar tills den faller ner i brevlådan!
nu är det läggdags, ska upp i tid imorn. har en laserbehandling i boston och innan det tänkte jag försöka träna lite. wiha. ♥ helgen!
paket!
lyckan när man ser postens gröna kuvert i brevlådan lockar fram barnet i en. allt man vill göra är att rusa in till köket och slita upp paketet. men det får man ju inte, man är ju 20 år gammal. så jag spelade cool och lunkade sakta in igen innan jag rusade från dörren till köksbordet, slet upp paketet och hällde ut innehållet på bordet. mina två guldklimpar till syskon där hemma, dom är goa dom. tårögd tjej. ni är fantastiska!
te och örngott från lagerhaus, och massvis med godis! det låg även två marabous i kuvertet men de hade smält ihop till två bollar, så dem plattade jag ut igen och la i frysen tills vidare!
back in boston
är hemma i min säng i massachusetts igen. har legat här större delen av dagen även fast jag har haft tjejen hemma. klev upp imorse och gjorde mig klar för att väcka barnen, men blev då tillsagd att gå och lägga mig igen. mamman skulle ta pojken och tjejen hade inget camp. matilda jobbar hela dagen. älskar kommunikationen! palla säga samma dag att "oh by the way, du jobbar fem timmar extra idag". efter en hel dag på flygplan och flygplatser hade jag verkligen sett fram emot att ta igen mig efter jag släppt ungarna. nu har jag tagit igen mig ändå. magen har gjort uppror vid minsta rörelse. försöker att tänka på annat men det går liksom inte just nu. förhoppningsvis går det över tills imorgon, då jag lovar att ladda upp ett gäng bilder från puerto rico. till vidare får ni nöja er med min utsikt större delen av den gångna veckan:
internet is back
jag lever! jag lovar. 75% av puerto rico hade stromavbrott harom dagen (vi lag pa stranden och markte inte ett dugg!) och da forsvann internetuppkopplingen vi sa bortskamt hade i lobbyn. som handikappade sma virrpannor har vi sprungit ner massvis med ganger for att se om det antligen funkar igen. och idag ar det antligen igang! wiii!
sedan sist har det inte hant sa himla mycket, mest pool-/strandhang, nan drink, ett par branda rumpor, nagra utlasta bocker och idag en tur till regnskogen dar vi badade i la mina falls. skriver mer nar jag har min iphone nara, hatar att skriva utan a a och o med prickar! later sotnosar!
