jag kände rätt tidigt att jag inte hörde hemma här i detta hus. att mitt jobb inte passade min personlighet och att jag inte var lycklig. det tog mig ett tag att förstå varför, och att acceptera detta. men när jag väl bestämt mig för att jag skulle flytta så blev jag lat. jag orkade inte riktigt träffa kompisar, och ville inte riktigt knyta nya band för att sen behöva flytta ifrån dem. så jag lät bli.

sen träffar man nån som man bara klickar så himla bra med. som man kan skratta och ha kul med, och samtidigt vara sig själv med. när jag insåg att hon också skulle åka snart så släppte det här med att inte komma för nära, för även om jag hade stannat så är det ju ändå dags för henne att åka hem snart. nu jag har känt helena i typ 10 dagar. detta känns helt sjukt, för vi har hunnit med otroligt mycket på den korta tiden! nu vill jag bara säga tack du underbara människa, för att du lyste upp dessa tio dagar som solen själv. det var otroligt värdefullt! allt blev så mycket roligare när jag hade saker att se fram emot. så tack tack tack! tack för att jag fick lära känna dig. många tummar upp för dig! njut av sista veckorna här, och av resemånaden. vi ses i stockholm nästa sommar!