vad är det för en dag? är det en vanlig dag? nej det är ingen vanlig dag för det är willes födelsedag, hurra hurra hurra! mitt gohjärta, min lilla plutt, min bebisbror, och min skruttunge fyller idag tolv år. eller idag för er och imorgon för mig. önskar så att jag kunde få vara med och tåga in i rummet precis som alltid förut och sjunga "ja må han leva". men vi gör det bästa som går helt enkelt, och jag sitter här vid datorn och väntar på att pappa ringer så att jag kan vara med över skype. grattis på födelsedagen älskade älskade du! jag längtar efter dig, mitt hjärta.

det blev sent igår och det känns verkligen i kroppen idag! men det är ändå fredag, ett snäpp närmare måndag och flyget hem. ikväll slutar jag faktiskt klockan sju, hör och häpna, så vi får se vad som hinns med. nu ska jag ut på tidig lunch med en tjej som heter hanna. en av lillebrors fröknar har en bror som äger en restaurang på birch street som vi ska prova. har inte en susning om vad de serverar så det ska bli spännande.

idag när jag slutade åkte jag mot santa clara university. eller egentligen lite före jag slutade men ändå, hade fått ett motstridigt godkännande av bossen. iväg bar det. med kartor och gps och skriva direktiv. kom fram fem minuter efter starten till andra halvlek. och så såg jag min fina vän på planen, efter tio månader! jag satt typ på läktaren och grät glädjetårar. men underbart är kort, och vi hann bara prata i typ tio minuter, men vad gjorde det? jag fick äntligen kramas med min fina fanny! åh som jag har saknat den bruden. och åh vad det värkte i hjärtat att säga hejdå igen utan att riktigt hinna ta igen allt som missats. men jag är glad för det lilla. det var så himla värt att köra bil i en timme för tio minuter med henne. fina fina du!

perfekta helgen väntar. denna 20åriga au pair har med största sannolikhet fått ryggskott (hur kan det ens hända en 20årig tjej i sina bästa dagar liksom?). sängläge, smärtstillande, anti-inflamatorisk salva och värmekudde är doktorns order. love my life. innan jag lyssnar på farbror doktor ska min värdmamma skjutsa mig till närmaste redbox så att jag kan hyra ett par filmer att hålla mig sysselsatt med. och så ska jag köpa lite gotti, för precis som karlsson på taket så tror jag att det är den allra bästa medicinen när man är sjuk!

ligger nedbäddad i sängen igen. funderar på att somna om, och på om det vore värt att värma min vetekudde och tina upp mina frusna fötter. marken utomhus är barfotavarm medan golven inomhus är iskalla (pappa starta golvvärmen tills jag kommer hem!). har åtta och en halv timme att slå hål på innan jag börjar igen, och jag har inte en blekaste aning om vad jag ska hitta på. ska försöka se om någon av tjejerna är villig att göra nåt!

idag hittade det äntligen hit! mitt nya, fina laptop-fodral i vitt läder. är sådär barnsligt nöjd och glad över detta. beställdes HÄRIFRÅN och kostade mig $45. om man lägger till någon dollar extra så skickar dom till svealand också!

det är klantskalle-säkert också! tjock vaddering på insidan utifall man råkar heta matilda och är världsmästare i att tappa ömtåliga saker.

bikiniränder, fräknar och massor med d-vitamin. 12000 steg och musik på hög volym. ny serie ansiktsprodukter och potentiellt en ny mobil inom kort. bråka om matteläxan och misslyckad potatistillagning.
jag som ogillar konflikter (särskilt om jag inte själv är inblandad men ändå befinner mig mitt i) blev otroligt tacksam när jag fick ett sms om att tjejerna skulle ses på starbucks. så jag promenerade glatt ut genom dörren kl 9 när jag slutade och mötte upp stephanie, jenny och sofie. himla skönt att få prata av sig lite! imorgon får jag "sovmorgon", eftersom min värdpappa inte tyckte att jag behövs på morgnarna om jag inte behöver skjutsa pojkarna nånstans. imorgon kommer dock städerskorna så jag måste ut ur huset kl 8.30. nu är det nattinatti. passerade min bedtime för länge sen!

det är judiskt nyår dagen till ära, och mina värdbarn har fått ledigt från skolan för att utöva sin religion. det påverkar inte mig särskilt mycket, eftersom de är i synagogan nu och inte kommer hem förrän klockan 3. men jag hann se två söta pojkar i vit skjorta och beiga chinos, så jag tänkte visa hur dom ser ut för er!

mycket lång dag! lång historia kort; skattjakt i lag i san francisco, träffa gävle-tjej i toakön på starbucks, ghirardelli square, golden gate på avstånd, cupcakes, alcatraz-ön på avstånd, otrevliga busschaufförer, middag på ikea med stephanie och jenny. film hos stephanie med henne, jenny och sofie. mycket bra dag till slut, trots en risig start.

söndag och jag är off till mitt första möte med san francisco. mitt första lcc-möte och min första scavenger hunt. håll tummarna för fint väder och härliga au pairer, okej? jag är fett nervös.

här är klockan strax efter halv tolv och jag har haft en jättebra kväll! jag blev utbjuden på middag av en tjej jag snackat med lite på facebook och så innan jag flyttade hit, stephanie heter hon. så jag mötte upp henne och en annan tjej som heter sofie för sushi. japp ni läste rätt, jag åt sushi till middag! det var ett härligt ställe med puls, tyvärr gjorde den höga musiken det väldigt svårt att prata, men det var mysigt ändå. och sushi var inte alls så illa som jag föreställt mig! efter maten hamnade vi på starbucks och satt där och bara snackade. riktigt trevliga tjejer det här!

kommer hem, min värdpappa står i köket och vi börjar snacka som att vi känt varandra hela livet. mamman och äldsta pojken kom hem rätt snart och vi hade en jättetrevlig liten pratstund i köket. åh vad det känns bra med familjen! även om tvn inte har några kanaler eller om nu bilen jag ska köra är asful, så känns familjen iallafall otroligt bra. och det är ju mycket viktigare än en flashig bil. det här blir nog asbra så småningom! åh vad jag är glad denna kväll. perfekt inledning på helgen!

köpte mig en liten leksak idag. de lanserar en ny version snart som är både fulare, dyrare och mer opraktisk än denna, så jag hoppade på cykeln och cyklade till apple för att hinna köpa den sjätte generationen ipod nano medan jag hade chansen. resultat? en mycket nöjd och belåten tjej!

igårkväll sa min värdmamma att jag inte behövde vara uppe före 7.30 om jag inte ville, jag som inte är sen tacka ja till "sovmorgon", sov ju såklart till 7.25. yngsta killen har börjat en ny skola i år som ligger längre bort och han cyklar till bussen kl 7. så när jag vaknade hittade jag denna lapp utanför dörren

tydligen tyckte han att det var jobbigt att jag inte var vaken så han kunde prata med mig sa min värdmamma, men det löste han ju väldigt sött!

mina nya värdföräldrar ska på välkomstmöte på yngsta killens nya skola, så här på min allra första arbetsdag. detta betyder att jag jobbar till tidigast tio, och att jag såklart då måste laga mat. chicken teriyaki blir väl bra sa min värdmamma och slängde ihop en sås. "skär upp lite grönsaker till det och koka lite ris". jag som aldrig lagat chicken teriyaki blev väldigt förvirrad. ska grönsakerna ner i såsen eller ätas på sidan? ska kycklingen marineras i såsen eller ska såsen på efter att kycklingen är genomstekt? vilka grönsaker passar till denna rätt? vilket av alla miljoner ris i detta hus ska jag använda? fördelen med att nu ha en 14årig värdpojke är ju givetvis att han kan hjälpa till. vi valde tillsammans ut lite grönsaker som såg bra ut, googlade fram tips och bestämde oss för att testa svart ris. nej inte brunt ris, utan svart. alldeles kolsvart är det! får hoppas att allt blir bra. om inte så kanske vi lär oss något av att misslyckas! det känns bra det här alltså. smådetaljer som irriterat har smått fallit bort och jag kan verkligen se mig själv trivas här så snart jag lärt känna familjen och området.

updt.  teriyakin blev riktigt god! det svarta riset var asgott och jag är fett nöjd med att inte ha mördat någon än. himla stolt över mina matlagningskunskaper fakitskt! och det syns ju till och med hur gott det blev eller hur? alldeles färgglatt och fint!

jag har överlevt både flygresan, min första natt i huset och min första promenad i palo alto. det var verkligen mer en stad, med ett riktigt centrum, än wayland där jag bodde så sent som igår. hur som helst så vandrade jag runt i linne och shorts i strålande sol och lyssnade på härlig powermusik. såg en och annan palm, lite apelsinträd, granatäppelträd, fina hus och mysiga butiker. det är vackert här, utan tvekan. men ännu är jag inte riktigt "hemma". minns att det tog en stund att känna mig välkommen i wayland så det gör väl det här också antar jag. har iallafall två timmar kvar tills jag ska börja jobba så vi får väl se vad jag hinner hitta på!

jag har aldrig riktigt varit rädd för åska. men alltså idag... det dånar som att man skulle stå på ett flygfält utan hörselkåpor vid starten av ett stridsplan. och det regnar inte ens. snart faller huset ihop i en hög! jag lär nog inte få se västkusten ändå alltså. otroligt obehagligt tryck i denna lilla byhåla just nu!

vi kröp upp i soffan igår med grönsaker och dipp, drog varsin filt över oss och kikade på MTV music video awards. mysig kväll med min fina! minns inte alls särskilt mycket av själva programmet fast jag älskar att kolla på det. mitt sinne är fortfarande jetlaggat och börjar kollapsa redan vid klockan halv sex på kvällen. minns att one direction vann minst två priser, rihanna kammade hem nåt hon med och taylor swift uppträdde. allt annat har försvunnit ut i någon luddig tillvaro bortom mitt minnes förmåga.

det som slog mig hårt i magen under kvällen var hur få kvällar jag har kvar här. ikväll ska vi (dvs jag, min värdfamilj, josefine, elise och mike) ut på avskedsmiddag för mig? imorgon ska vi på mix fest i boston, söndag ska jag till brockton, måndag ska jag ha min egen avskedsmiddag för mina vänner och sen på tisdag är det absolut sista kvällen. då blir det övernattning hos josefine, och riktigt ordentlig myskväll. och sen då? sen är tiden slut. på samma gång som det är skönt så gör det riktigt riktigt ont i själen. alla andras hejdån har gjort ont, men att tänka på mitt eget är riktigt smärtsamt. så jag har förskjutit det och tror därför att jag har all tid i världen kvar här. tänkte nog fortsätta med det några dagar till nu, för klumpen i magen börja ta form, och ovissheten för nya familjen, huset och området gör mig otroligt ängslig.

när jag var hemma i sverige så passade jag på att besöka högbo marknad eftersom jag visste att en vän till mig stod där och sålde sina smycken. jag fick med mig ett armband hem med texten "memento vivere", vilket betyder "kom ihåg att leva". ett enkelt och fint armband som jag använder flitigt, eftersom jag älskar budskapet!

idag är det maries födelsedag, så jag vill passa på att säga grattis! tänker även slänga in att jag verkligen tycker att ni ska besöka hennes webshop www.inovadesign.se (kan inte länka från telefonen, fixar det sen!), och titta på hennes fina smycken.

nu ska jag berätta något som jag tycker är riktigt roligt. kanske inte för någon annan än mig, men det får ni leva med. jag skulle åka och möta upp elise för middag ikväll och hade precis fått ett sms om att hon var på väg. så jag går upp för att berätta att jag lämnar huset och vart jag ska, precis som jag alltid gör, så hoppade min värdmamma till och såg himla påkommen ut. jag tyckte väl att det var konstigt men sa att ja jag måste åka nu så du vet var jag är. hon som trodde att jag sett vad hon pysslat med tar fram en stor kartong och säger "jag hade ju tänkt vänta till din avskedsmiddag på fredag, men vi kan väl göra det på en gång". på lådan står det HUNTER. inuti ligger gula, fina, nya gummistövlar i precis den modell och storlek jag bestämt mig för att köpa innan jag lämnar landet! jag var inte alls beredd och blev helt chockad och paff, men såklart himla glad!!! så himla fin gest! min tidigare väldigt frustrerade eftermiddag lystes genast upp och jag log hela vägen till chili's, trots att jag satt still i rusningstrafiken i nästan en timme. är fortfarande lite i chock tror jag! 

kvällen fortsatte i perfekt anda, med middag med min finafina amerikanska vän och sedan ett mail i inkorgen från min blivande värdmamma om att jag inte skulle bekymra mig för mitt försenade ssn. hon uppskattade att jag var så "ärlig och ansvarsfull" som hon skrev, och berättade detta för henne så fort jag nu kunde. just nu känns livet inte så himla jobbigt ändå!

det är trubbel i paradiset! jag måste ta körkort direkt när jag kommer till palo alto. för att göra det i USA behöver man ha ett så kallat social security number, vilket jag ju ansökte om för ca fyra veckor sedan. detta skulle då ta två veckor. nu har jag ännu inte fått något och när jag ringer till kontoret idag och frågar så säger dom att det kan ta upp till fyra veckor till för att jag är invandrare. haha, älskade ordvalet. immigrant. har aldrig tänkt på mig själv som en immigrant, men jag insåg ju att hon hade rätt. här är det ju det jag är! hur som helst, nu kan jag inte alltså ta körkort på direkten nästa vecka utan jag måste vänta på att kortet ska skickas hit till glezen och sen skickas vidare till min nya adress. för adressändra ansökan kunde jag ju inte göra, eftersom jag inte har något social security number. har man inte det så kan jag ju inte bevisa att jag är jag tydligen... jäkla krångelpottor!!! hoppas att min nya värdfamilj inte blir arga. mailade precis och försökte förklara läget, väntar spänt på svar.

här är klockan fyra på eftermiddagen och jag har precis börjat jobba. det var första dagen i skolan för barnen och ingen kan ha varit gladare för det än jag och josefine! så vad gjorde vi då med all vår lediga tid? jo, INGENTING. och idag var det precis vad som behövdes. medan vi gjorde allt detta ingenting hann jag göra magplask på hennes golv på grund av nivåskillnaden. hann inte alls fatta att jag ramlade förrän jag låg med näsan mot golvet. mobilerna flög, resväskan jag bar på flög den med och jag landade med en duns! slog benet så hårt att jag grät. samtidigt som jag skrattade. och grät och skrattade lite till. jag hoppas jag har ett blåmärke imorgon så att jag ha bevis för smärtan!

nu är det dags för mig att leka taxichaufför. vi hörs sen!

sitter på Arlanda i min ensamhet. kämpar mot känslorna. att det skulle kännas så jobbigt denna gång var ingenting jag hade förväntat mig. försöker se förbi den kommande veckan och tänka på allt jag kommer få uppleva efteråt, men just nu är det mörkt. bjöd mig själv på lyxlunch i ett försök att liva upp stämningen lite. inte ens räkmackan (som förövrigt typ sög ett hål i min plånbok) lyckades med detta. nej idag var det tungt. åh vad jag vet att jag älskar USA. mitt fina, underbara extrahem. men alla relationer har väl bra och dåliga dagar. kanske är vi lyckligare tillsammans när vi väl ses! älskade underbara usa, här kommer jag!

sista dagen i Sverige börjar ta slut. har hunnit med massor av saker. på samma gång känns det som att jag inte gjort ett smack, eftersom jag i princip var färdigpackad och klar redan i onsdags. men gjorde det allra sista, köpte skvaller till flygen, godis till nya värdfamiljen, laddade in musik i telefonen, trixade med nya datorn, sa hejdå till farfar och hängde med en annan matilda hela kvällen. imorgon är dagen här. vill inte riktigt tillbaka. främst för att jag vet att jag måste till glezen lane först och jobba där i en vecka. vill inte! just nu känner jag att jag gärna skulle stanna hemma lite längre, men jag vet ju själv hur det skulle bli. jag skulle klättra på väggarna efter nån vecka och längta tillbaka till amerika. just nu är jag dock i allmänhet himla nöjd med mina dagar i sveariket och det känns otroligt jobbigt att lämna det trygga igen. nervöst. jag vet att jag kan och jag vet att jag egentligen vill, så jag vet inte varför det helt plötsligt känns så tveksamt. det blir nog bra. förhoppningsvis kommer fjärilarna jag väntar på när jag lyfter mot san fransisco om tio dagar. det är dit jag vill. california. dessutom är jag ju snart hemma igen. om en månad ses vi igen sverige!