baby lost his first tooth

lillskrutten har länge vickat på sin första lösa tand. idag var den så lös att den inte längre gick att tugga med. roten syntes och den var liksom redo att släppa. min värdmamma hatar lösa tänder, så jag fick rycka in och helt enkelt plocka ut den. så nu har N son första lilla glugg. stoltare barn får man ju leta efter!


happy birthday to me

så har min första födelsedag utan min familj passerat. jag fick ställa klockan på 6.15, för att jobba efter en helt klart konstig kväll och cirkus två-tre timmars sömn. jag har iallafall hunnit få några "ja må hon leva"n via skype, och några presenter öppnades det hemma via videosamtal. i övrigt hann jag med att slå personbästa i nya löprundan (eftersom jag faktiskt sprang den!), köpt mig själv en michael kors-tröja och ätit färska bär med vitt lågkalori-fluff till middag. yum!
 
eftersom min värdmamma är i kina på affärsresa har det sagts att jag ska firas när hon kommer hem, så att jag får ett ordentligt firande. trots detta hann jag med att få ett halsband, en hundradollarssedel och ett kort signerat alla barn. och som om inte det vore nog kom de just hem med en liten minifödelsedagstårta och en gigantisk chocolate chip cookie. som ett minifirande. mina godbitar! jud tyckte att jag skulle dricka min första lagliga öl, men med tanke på min SJUKT långa dag valde jag att skjuta upp detta tills vidare. nu? sova, i min fantastiskt underbara säng! puss

and the countdown continues


snow day

igår spelade vi basket ute på vår sports court, och idag är skolorna stängda på grund av den decimeter snö som fallit under natten. fem "snow days" bara denna termin. dessa stackars barn kommer ju gå i skolan hela sommarlovet! alla lediga dagar pga väder plussas på efter det tilltänkta skolavslutningsdatumet. är lagom glad för min egen skull också, hejdå dagens träningspass, hej heldagsjobb! börjar lugnt med film iallafall


lördag 16/3

ba-booooom! 3 nya certifierade education credits och jag är äntligen klar med mina usa-studier! känns grymt skönt, nu behöver jag inte stressa mer över det. men jag hittar nog nåt annat att stressa över snart! :) ikväll blir det jobb till 23.30, hurrar väl inte direkt över det, men känns å andra sidan inte som jordens undergång heller! får se till att mysa med mina godbitar och ha en grym kväll med dom.


en lättnads suck

jag är så trött att jag tror att jag snart kollapsar. har sovit otroligt dåligt senaste tiden, stressad av olika faktorer. mest har jag oroat mig över en vän som varit så sjukt olycklig hos sin värdfamilj att det gjort ont i hjärtat på mig. idag har jag äntligen fått hjälpa henne lämna huset, haft henne hos mig ett par timmar och gjort vad jag kunnat för att hon skulle må bättre. idag är det över, hon har blivit upphämtad av en ny värdmamma inte allt för långt härifrån och jag får äntligen andas ut. en nystart hon behövt så länge. och jag kan få sova gott, äntligen medveten om att hon slipper bli verbalt misshandlad var och varannan dag.


charter oak country club

oh. my. god. ikväll skulle min värdfamilj ut och äta, vilket händer med jämna mellanrum. men ikväll kläckte min värdmamma ur sig att jag väldigt gärna fick följa med om jag ville, de skulle till charter oak. jag svarade nog aningen för entusiastiskt ja på inbjudan och sprang ner för att hitta något att matcha dresscoden. holy smokes, jag kände mig som million dollars när jag satt (uppklädd till öronen) på deras country club och valde i meny, som för övrigt saknade prislista helt och hållet. så himla mysig kväll med min fina värdfamilj. väldigt markant skillnad mot den mikromat jag hade planerat att fylla magen med. och det bästa med Everts där man måste klä upp sig är ändå att få komma hem och byta om till pyjamasen! nu ska jag stänga ner hjärnkontoret och slå ihop ögonlocken. imorgon väntar en ny dag! puss på er :)


18 down, 3 to go

vaknar och inser att det idag är 12e mars. den tolfte. ett år och sex månader sedan jag flyttade hemifrån. ett år och sex månader sedan jag lämnade lilla landet lagom. shit vad tiden går fort när man har roligt! tre jobbmånader och en resa kvar, sen flyttar jag hem igen. galet! vi ses snart sverige


reunion

igår åkte jag in till boston och south station för att för första gången sedan i somras hänga lite med rebecca. hon har nu bosatt sig i new york, och kände att det var dags att resa upp och hälsa på. sjukt konstigt att det inte alls kändes som att sju månader passerat. som om hon aldrig varit någon annanstans än i boston. otroligt mysigt iallafall, med käk på cheesecake och sleep over här hos mig. nu har jag nyss släppt av henne vid tunnelbanan, men jag hoppas så att vi hinner träffas mer innan hon åker igen.


lördag 9.3.2013

det här med att tvätta lakanen så här sent på kvällen, för att på så sätt inte kunna gå och lägga mig, och därför litegrann tvinga mig själv att skriva klart min uppsats för NLU känns just nu otroligt plågsamt, grymt och rent ut sagt elakt. hur tänkte jag där? täcket (som man i detta land förövrigt syr fast i pålakanet) är efter fem omgångar i tumlaren ännu inte ens i närheten av torrt. vissa saker känns så smarta när jag kommer på dom, men rätt ofta känns dom inte alls lika smarta när jag funderat lite i efterhand. sova i gästrummet kanske? får se när jag blir klar med min final learning essay, har en sista fråga kvar nu! kämpa mattis.

to do

dra mig baklänges vad trött jag är. och detta är vad jag har att pyssla med... skjut ma?


dear au pair

"while we hope that you're enjoying your extension year, it's time to start thinking about your return home...". seriöst? igen!? magen kryper ihop till en boll ännu en gång. jag har väntat på detta i flera veckor, och jag visste att det var på väg. men denna gång finns inget kryphål. det finns inget "stanna längre". och det är väl inte riktigt vad jag vill heller. jag är trött på au pair-livet, redo för något nytt. men tryggheten finns här. att vakna och varje morgon ha någonting att göra. att få en lönecheck varje fredag. rutiner. tanken på att inte veta vad jag ska komma hem till är sjukt skrämmande. det finns taskigt med jobb, och mitt i sommaren är det inte så lätt. att veta att allt inte kommer vara likadant som när jag lämnade lilla landet lagom stör mig också. hur mycket hemlängtan jag än haft idag, och hur mycket jag än saknar min familj och mina fina vänner, att vara ung och kanske lite friare, så är detta något som skrämmer mig så att jag nästan skakar. om tio dagar måste jag ha lämnat ett "önske-datum" för min hemresa. deadline march 14th. just nu känns det tungt, även om jag innerst inne vet att det är dags att lämna denna säkra vardag. det är dags att åka hem snart. på gott och ont.

att ta ut aggressioner

fick mig en knäpp på nosen imorse över att huset varit stökigt och att det var mycket tvätt i korgarna. i och med att jag har varit ledig i helgen tyckte jag inte riktigt att det kändes helt befogat. blev helt ärligt jävligt tjurig på valet av sätt och tillfälle att framföra detta och åkte till gymmet full av ilska. fräste åt stackars chris och tog i lite extra på en säck som saknade ungefär halva sin vaddering. jag är inte helt säker på att mina små knogar uppskattande det. aj säger dom nu när jag har lugnat ner mig.


sunday march 3rd

åkte in till boston imorse, eftersom det var så sjukt länge sen jag var inne i stan. tog med mig min aussie såklart. lunchpaus i prudential center just nu. sushi!


countdown

är tillbaka i skolbänken igen för mina sista tre credits. medan min lärare babblar på om allt mellan himmel och jord kan jag inte låta bli att längta bort. har mycket roligt att se fram emot! (och jossi jag räknar ner tills du kommer också, men det fick inte plats på min skärmdump. tills dess är det iallafall 24 dagar!)


puzzle friday

älskar dagar som denna. slappa dagar och med ett barn. det blir lite mer kvalitetstid än när jag får hatta mellan fyra barn. det är sällan jag får ihop alla barn att leka tillsammans, så jag uppskattar varje egen stund jag får med varje barn. ikväll är det minstingens tur att få min odelade uppmärksamhet.


my birthday's coming...


gosisar


RSS 2.0