när ungarna bråkar och skriker. slåss, rivs, kastar saker. värdpappan ringer och säger "ledsen, men jag blir väldigt sen ikväll". värdmamman sitter hos frisören. grabben får ett utbrott och gallskriker. jag är världens sämsta au pair. han hatar vuxna. han hatar mina dumma regler. han önskar sig en ny au pair, helst hon som hade en profilbild med henne och en katt. när allt är kaos. då vill matilda krypa ihop i sängen och gråta. då önskar hon att hon var hemma. hemma i sverige, hos människor som bryr sig, som aldrig säger att hon är sämsta personen i världen. som hon får kramas med, och skratta med. som får henne att må bra. just nu är jag jävligt arg för att jag slösar bort min värdefulla tid med personer jag älskar för det här. just idag är allt fel, och jag känner mig mindre än vad jag trott är möjligt. just idag vill jag packa väskorna och dra till flygplatsen, första bästa flyg till arlanda. på samma gång vet jag också att jag aldrig skulle göra det, att jag borde stanna, och att idag bara är en förjävlig dag. imorgon kommer bli bättre. imorgon är kanske min dag. there's always hope.