det är en frustrerad tjej som sitter på channing ave idag. frustrerad för att jag äntligen gett mig fasen på att ta tag i mina problem, för att sedan enbart få en knäpp på nosen. frustrerad på hur någon annan kan känna sig så pass allsmäktig så att denne har rätt att berätta för mig hur jag borde känna och inte. frustrerad för att denne någon ska föreställa min hjälpande hand. frustrerad för att jag ens har låtit det krypa in i huvudet på mig och framför allt frustrerad för att jag lät detta förstöra min dag.

 

frustrerad för nervositeten i maggropen, och det jobbiga som väntar, efter att äntligen skickat iväg ett mail med "we need to talk..."