jag tog med mig kristy och åkte in till boston idag. letade presenter åt hennes nära hemma innan vi bestämde oss för att gå till copley square och skänka några tankar till offren vid boston maraton. jag förväntade mig inte riktigt att jag skulle bli så känslosam, men det kom sköljande över mig som en flodvåg. det finns liksom inget man kan säga, inga ord känns rätt. mitt hjärta var nära att brista och jag känner för de människor som drabbades.