mitt liv står på ända. upp och ner. jag har ännu inte packat klart. jag ska flytta till usa och mitt största problem är att resväskan inte går igen. jag har suttit på den hur länge som helst. och det går inte. jag måste packa om...

halv tre åker vi från gävle. halv tre lämnar jag min hemstad för min längsta utlandsvistelse någonsin. kan inte fatta att jag är så lugn. allt är visserligen relativt, och hade jag varit såhär på en dag på stranden hade jag nog valt att kalla mig rastlös istället. men i relation till vad det är jag faktiskt är på väg att göra så känner jag mig konstigt nog väldigt lugn. det är nu det händer. jag har aldrig någonsin känt mig så kluven. tom. haft så nära till tårar. sagt så många hejdån. har samtidigt heller aldrig varit mer säker. det här är det bästa som kunnat hända, och tidpunkten kan vara vansinnigt fel ur vissa perspektiv, men ur andra så himla rätt. jag tror på mig själv, och jag kommer komma hem starkare än någonsin förut. för visst fan ska jag klara det här! på gott och ont, what doesn't kill you, only makes you stronger.