fick min flygbiljett bokad förra veckan. eftersom den inte var väntad förrän slutet på maj/början på juni kan ni ju tänka er att jag blev förvånad. och lite smått panikslagen. hade liksom föreställt mig att jag skulle bli sådär löjligt glad och börja räkna ner, men inte. jag räknar ner, men inte enbart med glädje. missförstå mig rätt - jag är kalasglad över att jag snart ska få vara hemma och jag längtar efter alla nära och kära, men det här med att mitt bostonliv är på väg att ta slut svider i lillhjärtat. gräsligt mycket. får kramas lite extra med mina barn nu såhär på slutet, och lova mig själv att jag kommer att komma tillbaka hit. förr eller senare! 5e juli, 12.30 landar jag på Arlandas terminal 5.