säsongens första (och förhoppningsvis sista) vurpa inträffade idag när jag var på väg ner för uppfarten för att gå min powerwalk. en isfläck och ett flygande dansnummer senare landade jag på högra rumpan och högra handen. rumpan tog en del stryk men den är ju åtminstone vadderad. typ tio minuter efter fallet så var tummen blå och svullen och den var så löjligt öm att jag var tvungen att fälla några tårar. stukning säger min mamma, hon som kan allt! jag har försökt sova i en timme, men varje gång jag är på vippen att äntra drömmarnas land lyckas jag röra på min onda tumme och med en svordom så är jag vaken igen. fasen också!