summer nights
tidiga kvällar verkar inte vara min grej denna vecka. ju mer jag planerar för det ju mindre blir det av. klockan är snart tre och jag sitter uppe för att göra klart min scrapbook, det hanns inte med när avskedsfest blev till hemmafest och massor med vunna matcher beerpong. yeez! bästa kvällen på länge trots alla sorgliga hejdån. gråter floder nu här i min ensamhet, fan också! kan inte förstå att jag inte får se dessa fina själar mer.
överskottsenergi
tisdag 25.6.13
sen sist? grand canyon, bussresa genom öknen, beer pong, walk of fame, hollywood hills hike, universal studios och idag har vi varit upp till hollywoodskylten, och till beverly hills. imorgon är sista dagen på resan och vi ska spendera den i santa monica/venice beach, samt klämma in en snabbvisit på en gratis LA Dodgers-match. gratis är alltid gött!
fabulous las vegas, nevada
näst intill outhärdlig värme idag. 42 grader och vi är pool-bound. svettas som små grisar! igår tog vi en promenad till las vegas skylten där vi fotade en del, vinkade till mamma och pappa via earthcam.com och njöt av livet. vi hann även med en show här på treasure island, där vi bor, och så fontänerna vid bellagio från serien las vegas. livet är rätt schysst med jämna mellanrum. ikväll väntar middag på ceasars palace och så ska vi försöka bevittna en vigsel! woop
det ljuva livet
off to vegas!
något säger mig att vi inte kommer frysa iallafall...
short update
har visst inte skrivit sedan i tisdags, men känner inte att det gör så mycket. ni har inte missat nåt! rummet är packat och jag fortsätter växla mellan galet lycklig och fruktansvärt ledsen. om tjugo dagar är jag hemma, och just i detta nu längtar jag så jag snart spricker!
packa packa packa...
positivt tänkande
jag och min värdmamma hade gråtfest i köket förra veckan, varken hon eller jag kan förstå var tiden tagit vägen. hon försökte peppa mig, som i den stunden inte alls ville åka, och påminde mig om allt jag lärt mig och hur jag vuxit. bland annat sa hon att jag alltid verkar se saker positivt. vilket jag håller med om, till viss grad. jag försöker alltid, men har jag en dålig dag så tillåter jag mig att vara deppig och ledsen, ett tag. det är viktigt att känna känslor när man känner dom, men sedan också på att fundera på hur man kan förbättra känslan. jag väljer ofta träning, en promenad, en löprunda, ensam med musik i öronen har alltid ryckt upp mig. men egentligen i allmänhet att göra något annat för en stund, träffa en vän. tydligen så känner hon av detta och undrar hur jag gör. envis som en åsna bestämmer jag mig bara, att jag förtjänar att må bra och vara glad. jag har lärt mig att släppa ifrån mig det mesta jag inte kan påverka. har jag något mantra, undrade hon? säger jag något till mig själv när det är dags att resa mig upp och borsta av knäna? nej det gör jag inte. men jag hittade ett för några dagar sedan som jag absolut ska testa! kliva upp på morgonen och bestämma redan där att skaka av mig dagens eventuella motgångar.
"today i will be happier than a bird with a french fry!"
sunday funday
bästa kvällen på länge. finaste staden, två härliga tjejer, tv-intervju, fantastisk middag på en italiensk restaurang uppfixad av gordon ramsay's kitchen nightmares (länk till avsnittet HÄR om någon är intresserad), boston harbor walk, street performers och galet mycket skratt! tack brudar!
best meal of the day
bananpannkisar, grekisk yoghurt och äpple med massa kanel på, bättre blir det ju inte efter 7km löpning på tom mage! yum.
dagens mums
höjden av klantighet?
nyser blod med ungefär en kvart mellanrum. kan jag väl gott göra när jag är så korkad att jag smäller upp en 30 kilos skivstång rätt upp på näsan. avslutade mitt crossfitpass med att slå pannan i pull-up-stången i ett försök att lyckas med något som kallas "butterfly kipping pull ups". det är inte lätt att heta matilda lindén vissa dagar alltså.
bulle
har aldrig riktigt varit en hundmänniska. har alltid gillat hundar, men skäll och gnäll och ja allt sånt har liksom inte varit min grej. kanske för att jag är uppvuxen i ett hem med pälsallergi. hur som haver, detta år har jag haft hand om en bullis. hon har med jämna mellanrum retat gallfeber på mig, men just ikväll, nu när jag är ensam hemma med sovande barn, och hon ligger här bredvid mig, så insåg jag vad jag kommer att sakna henne när jag åker hem. lilla tjockis.
if the plan doesnt work, change the plan but never the goal
en hel vecka av sämre kosthållning och noll motivation. ny plan? en fysisk planering och fokus på en halv dag i taget. kötta mattis!