reality check
och nånstans på vägen har jag glömt bort att jag faktiskt gjorde det. jag flyttade faktiskt. jag tjänade ihop mina pengar och köpte en flygbiljett. att jag är en av dom som jag alltid tyckt varit så jävla cool. som gjort något verkligt för sig själv. jag säger absolut inte att jag är bättre än nån annan eller att mitt liv är en dans på rosor/värdigare än någon annans. men jag insåg just att jag är så sjukt stolt över mig själv. jag hade en dröm, nåt så vansinnigt abstrakt så sent som i juli, och jag tog tummen ur arslet och gjorde det! för det är jag värd all cred i världen. jag, lilla hemmakära jag, klippte navelsträngen och åkte ut i stora världen. jag är inte samma människa som för fem månader sedan. det är omöjligt att förklara för någon som inte är i samma sits (kanske att min fina brightonbo förstår?). jag är jag, men jag har vuxit. jag är större. flera decimeter längre. jag är nog matilda2.0 liksom. som en uppgraderad programvara. samma, men lite bättre. det kan aldrig någon ta ifrån mig.
three down, ten to go
men framför allt att uppskatta att som händer här. och även se på sverige med nya ögon. jag älskar usa, men sverige är hemma, och ett fantastiskt okomplicerat land att leva i jämförelse med jätten i väst. att inse att hemma verkligen är där hjärtat finns, även om boston på sina sätt alltid kommer att figurera ett andra hem.
en fjärdedel av denna resa är redan avklarad. jag har varit hemifrån så jäkla länge, samtidigt som jag varit i usa så vansinnigt kort. tre fjärdedelar kvar + min resemånad, sen ses vi igen min älskade familj, mina älskade vänner och mitt älskade sverige! (vill nästan påpeka att jag insett att gävle inte suger så jäkla mycket trots allt. så länge man har underbara personer i sin omgivning kommer hemma alltid att vara i den lilla håla man en gång växte upp i!). den här resan har redan format mig så mycket, och än har jag mer kvar. jag kommer att komma hem så mycket starkare än innan jag åkte, och jag kommer att återvända med självkänsla i kroppen! jag är lycklig, och för första gången på länge känner jag att jag verkligen förtjänar det.
dagens egoboost
jag har svårt att komma på något positivt just idag. jag har inte gjort något särskilt, och jag har känt mig elefantig hela dagen. däremot har jag börjat se mig själv i spegeln om dagarna utan smink. idag kände jag för första gången inte heller att jag behövde på samma sätt som tidigare. jag är inte riktigt där att jag vill kalla mig själv supersnygg än, men jag är åtminstone inte skitful. vill nästan säga som lina i linas kvällsbok. helt ok snygg. men bara nästan.
dagens +
det har bara gått en vecka sedan jag satt i min säng och skrek. jag har aldrig genomgått sådan fantastisk förändring på så kort tid nånsin i mitt liv. jag har aldrig mått bättre i mig själv än nu, och jag har aldrig känt mig mer fri. på så många sätt var det det bästa som skulle kunnat hända, och alldeles rätt tillfälle. bryt ihop och kom igen. crash and burn. och jag är aldrig någonsin ensam. jag har fantastiska människor runt omkring mig som uppskattar mig för den jag är, och för dem är jag evigt tacksam. nu är det läggdags, och jag ska få somna med ett leende på läpparna. för jäklar vad jag mår bra! och du, du har förlorat mer än jag.
dagens prestation
jag har snart bott i amerikatt i tre månader. jag har kört bil sen vecka två (eftersom jag första veckan bodde på skolan i new york). idag hände det för första gången! jag sitter i min bil, på väg hem från target, och ser helvetespottan närma sig. och för första gången sedan jag satte mig i bilen och körde på route 27 styrde jag bilen så att jag missade hålet! jag missade pottan som jag alltid, jag menar ALLTID, kör ner i, även när jag försöker väja undan! but today, såhär efter tre månader missade jag den. jag gör framsteg! de är visserligen små, och få, men det går framåt. sakta men säkert! (och nä, efter tre månader här kan jag med säkerhet säga att jag aldrig kommer att klaga på gävles vägar ever again! wayland kickar gävles lilla ass med hästlängder när det gäller flesta potthål på minsta möjliga yta!). det var dagens prestation. tack och godnatt!
dagens positiva
tänkte försöka hitta något fint på utsidan med mig själv, men idag är en sån där dag då allt är fult. och jag är alldeles för trött för att göra något åt saken. men jag är och förblir alldeles perfekt nöjd med min längd. inte för lång och inte för kort. alldeles lagom. kan fortfarande ha mina 13cm-klackar utan att slå huvudet i taket liksom. nä, är det nåt jag är nöjd med är det min längd. så i brist på annat får det utgöra dagens självkänsle-boost (själv var jag jäkligt nöjd med bullarna, men dem var uppenbarligen helt odugliga. smakade bra dock!)
dagens cred
mår fortfarande crap. jag som alltid blir så mammig när jag är hängig (och ja, jag vet att jag är 19 år!!). mamma är ändå bäst, hon som botar alla krämpor. låter som att hon kan gå på vatten också, och det kan hon ju inte riktigt vad jag vet. men nästan. hur som helst. idag ska jag ha cred för mitt mod. att jag flyttade till ett främmande land, till ett främmande hem med främmande människor. helt utan några tryggheter. utan min mamma (och utan resten av min familj, men dem håller sig alltid undan som om jag vore pesten själv när jag blir förkyld. men inte mamma, hon kramas lika glatt ändå, immun mot alla mina påhittade dödsdomar). men jag lever, trots motgångar och en hel del hemlängtan. i snart tre månader har jag överlevt, och livet är fantastiskt. jag har så vansinnigt mycket att se fram emot. och allt på grund av mitt mod. att jag tog mitt bamsekliv över världshav. cred ska jag ha. jag är modig, och jag är stolt. och sjuk som ett as. med det säger jag godnatt, för trots sjukdom har man ju ett jobb att sköta. älskar att jobba på lördagar, bästa som finns..........
anyways. mitt liv är underbart, och hela världen är min.
dagens fanvadjagärbäst-känsla
dagens accomplishment
on the right track, baby i was born to be brave.
dagens egoboost
operation självkänsla
idag tänker jag sätta stop för det. det finns inget tänk OM jag var annorlunda. jag är inte annorlunda. jag är jag, och hur mycket jag än önskat att jag var någon annan kommer jag alltid komma tillbaka till att jag är matilda. jag ska inte behöva någon annans ögon för att se en reflektion av en glad och tillfredställd människa. jag ska kunna se detta i min egen spegelbild, utan att luta mig mot någon annan. utan att någon annan måste bekräfta det vajre dag. så idag tänker jag ta tag i mig själv, och börja förändra mitt liv. förändra inställningen till mig själv, min kropp och min förmåga. för jag förtjänar det. jag förtjänar att må bra och tycka om mig själv. varje dag, starting today, ska jag ge mig själv cred för något bra jag gjort, eller bara en förmåga hos mig som jag faktiskt tycker om. jag vet inte om det faktiskt funkar eller om jag är helt ute och cyklar. men förhoppningsvis kan jag hitta tillräckligt många saker att skriva för att inse att jag duger. precis som jag är. operation självkänsla börjar nu:
jag beundrar min styrka. jag är faktiskt stark nog att klaga av allt, om jag bara vill.
