för lite drygt en vecka sedan drog jag iväg på en liten roadtrip alldeles ensam. jag hade blivit kallad till en intervju hos cultural care för att någon skulle få nån sorts personlig uppfattning om mig. jag fick träffa världens trevligaste och gulligaste tjej (som jag, i mitt nötskal, tyvärr inte minns namnet på..) och vi klickade otroligt bra. så vi slog oss ner och fikade på ett kafé i falun och pratade. för det var mer ett prat än en intervju. efteråt var hon otroligt positiv till att jag vill bli au pair och jag satte mig glatt i bilen för att köra hemåt.

på väg hem ringde erik från cultural cares kontor upp mig och berättade att jag nu är antagen till cultural care's au pair-program, och nu mer räknas jag alltså som en arbetssökande au pair. min ansökan befinner sig i boston hos matchningsteamet i USA, och nu är det alltså att bara vänta. tänk att det faktiskt ska vi av, jag dör av förväntan!