vart tar all min tid vägen? är det verkligen bara tre dagar kvar tills jag lämnar sverige?
typ igår var det en miljon dagar kvar. händer det här på riktigt?

har iallafall spenderat de senaste dagarna med massa hejdån. mina finafina tjejer från jobbet, och några brudar igår, resten ikväll, och dessutom mormor imorse. känns så vansinnigt konstigt. hämtade lillebror från skolan för sista gången idag, och bjöd över sanna på en kopp te. allt känns precis som vanligt, och alla dessa hejdån gör mig alldeles snurrig. ska det inte kännas snart? lillebror bröt ihop häromdagen när han såg min packade resväska. själv tror jag fortfarande att jag drömmer. ska jag inte skaka av nervositet nu? har å andra sidan inte tid med det, för nu ska jag försöka göra något vettigt av ansiktet, och dessutom stryka kvällens outfit. en sista partykväll och många sista ansikten.
inte gråta, inte gråta, inte gråta.