det har varit en dyster vecka. även fast jag fortfarande inte vill förstå, så börjar det sakta sjunka in att min allra finaste bästaste bästa vän här i amerikatt är på väg att lämna mig. livsgnistan saknas när jag tänker på att det i värsta fall kommer ta över ett halvår innan jag får se hennes söta fejs igen. tjejen som haft my back genom allt, hon sätter sig på planet mot svearike på tisdag, och det finns inte ett smack jag kan göra för att stoppa henne. dyster vecka som sagt.

 

förutom detta har jag jobbat så många sena kvällar denna vecka att jag snart ser i kors på grund av utmattning. ikväll är inget undagtag, slutar inte förrän 12. och jag är så himla trött att jag vill gråta.

 

och så har vi ju det här med skolskjutningen i connecticut... var ska jag börja? vad kan jag säga? tjugo oskyldiga små barn. åtta lärare. även fast det inte finns någon personlig koppling mellan offren och min värdfamilj blev de otroligt ledsna och stämningen blev minst sagt tung. sådan sinnesjuk tragedi, bara ett par timmar härifrån. mina värdbarn fick några extra kramar när de kom hem. mina goa ungar. sänder mina tankar till alla de berörda i newtown.

 

och ikväll då? börjar jobba om en kvart. har absolut ingen aning om vad vi hittar på, men vi ska nog hitta något roligt att underhålla oss med. längtar redan till läggdags.