ligger i mitt nedsläckta rum och har just vaknat till liv igen. det var länge sen jag hade migrän sist, så idag var det visst dags. vaknade mitt i natten av att grabben står och hoppar på övervåningen för att han var kissnödig. och jag tror inte riktigt att det går att förklara hur lyhört det är i detta hus. men när klockan sedan ringde på morgonen vaknade jag med en öm kropp och ett trött huvud. trodde att jag mest var trött och att endorfiner skulle hjälpa, och gick som planerat på step-passet. allt jag kunde tänka på var att huvudet bultade. tog ett bad hemma hos Josefine (mitt badkar håller inte tätt) för att få slappna av lite.

jag fick ta mig hem och släcka ner allt till slut ändå, ta migräntabletter och krypa ner i sängen. grämer mig för att behöva jobba. hjälmen av huvudvärk sitter kvar, och blykepsen under den gör huvudet fantastiskt tungt att hålla upp. och jag ska jobba kväll. love my life... jag brukar försöka tänka på folk som har det ännu sämre än mig när jag mår dåligt, som fattigdom, svält eller allvarligare diagnoser. men idag är det fan synd om mig också!