idag skjutsade jag rebecca till logan airport. tiden har gått för fort. lillhjärtat värker. vår underbara trio bantades ner till en duo. och vi hann ändå inte riktigt säga hejdå. hann inte kramas tillräckligt länge. min tid räckte inte och jag hade bråttom hem för att hämta barnen. fan liksom. det är inte förrän nu som jag inser att vi inte kommer ses igen i helgen. och inte heller helgen efter det. åh vad det känns tomt. och åh vad vi ska sakna dig! hoppas resan hem till sverige gick jättebra. lycka till med allt. vi ses igen nästa sommar, vackra du!