eftersom så himla många av er undrar hur det går för mig här borta (ni hörde ironin enda till sverige va? men nä seriöst, tack elin för omtanken!) så tänkte jag berätta lite om hur det går för mig. jag bor sedan tisdagen förra veckan i en himla go' familj, i ett fantastiskt hus i sudbury. en mamma och en pappa strax under 40, och fyra barn. tre pojkar och en tjej i åldrar mellan 5-11. "dra mig baklänges, fyra ungar!?" tänker ni nu va? men jag ska tala om för er att förra året hade jag två värdbarn, och de var a-hell-of-a-lot mer jobb än dessa fyra. med andra ord, dom vet hur man beter sig, och det är mycket lättare att ha hand om dessa fyra än de andra två. litegrann som fem myror är fler än fyra elefanter. fem myror är ju fler, med hur mycket jobbigare vore det inte att ta hand om elefanterna? jag har fyra myror, även om de såklart kan låta som fyra elefanter emellanåt. you get the picture...

 

bor som sagt i ett fint hus, med dessa sex personer och en liten korv på fyra ben - familjens engelska bulldog. en liten tjockis som springer runt och tuggar på att hon kommer åt. jag kallar henne för korven, eller tjorven. det känns passande. förutom huset här i sudbury har dom även ett hus i new hampshire. där spenderar dom varje helg på vinter- och sommartid. på vintern åker de skidor, och på sommaren åker dom vattenskidor. snart kommer jag alltså att jobba från skidbacken en helg i månaden. de andra helgerna får jag göra vad jag vill - där eller här. hur bra?

lägenhet har dom på manhattan också, dit au pairerna brukar åka med jämna mellanrum. det känns också helt okej.

 

anyway, jag trivs jättebra. det känns bra. jag vet att jag bara varit här i typ 10 dagar men jag har fått en himla bra start iallafall. det kändes första gången jag pratade med mamman över telefonen. att dom är en familj, på riktigt. innan har jag bott hos värdfamiljer med fyra individer under samma tak, som helst bara gör som dom själva vill. här har man ett genuint intresse av att veta vad som händer i varandras liv, och hur det går i allas matcher osv. japp, här känns det bra. här känner jag att jag passar in och hör till. men jag vill ju inte vara för naiv, för jag har ju som sagt varit här väldigt kort tid. nu ska jag skutta i säng iallafall, efter ännu en awesome kväll med mina söta ungar. skrattmusklerna lär ha träningsvärk imorgon. rumpan likaså efter allt fotbollsspelande på studsmattan!