det här med att bo på jobbet har ju både för- och nackdelar, lika så min värdfamiljs inställning till att behandla au pairen som en i familjen. för hur man än vrider och vänder på det så finns det vissa punkter där man aldrig någonsin kommer lära sig slappna av ordentligt. vissa betéenden som aldrig skulle vara normal för nån annan än sin egen familj. idag till exempel. min värdpappa är för tillfället i brasilien på jobbresa och skickar då och då videohälsningar till resten av familjen som lyssnas på vid middagsbordet. och att där och då sitta och lyssna på hur han tidigare på börjat må illa, letat upp en toalett, trott att han skulle spy och istället fått, med han eget ordval, explosiv diarré, var inte alls vad jag kände för. helt ogenerat och väldigt bildlig historia. jag satte köttbiten i halsen och hostade så att jag trodde att mitt sista andetag var förbrukat. nä toafasoner, så som att folk släpper väder och kissar med öppen dörr är rätt jobbigt alltså. särskilt nu i början när detta fortfarande är rätt främmande människor.

 

efter maten skulle min värdmamma och äldsta värdpojke iväg till synagogan pga nån judisk högtid imorgon och han måste ju så klart byta om från träningskläderna. jag som precis har hämtat min tvätt och är på väg in på mitt rum, går förbi hans rum och han mumlar "don't look". jag hann inte reagera på orden, vänder mig om med ett "what did you say?" och stirrar på en naken 14åring. perfect. inte alls genant stämning nu va? vet inte vem som skämdes mest, han eller jag? självklart såg jag mina förra värdbarn nakna med jämna mellanrum när jag hjälpte till att byta om och starta duschen och så, men dom var ju barn. jag vill sjunka genom jorden ikväll. glömma att denna kväll ens har inträffat. helst spola fram en vecka och vakna upp hemma på min gata i stan, med fyra andra knäppisar, som får prutta och kissa med öppen dörr och springa runt nakna hur mycket dom vill. det är ändå hemma, med min familj.