sitter på Arlanda i min ensamhet. kämpar mot känslorna. att det skulle kännas så jobbigt denna gång var ingenting jag hade förväntat mig. försöker se förbi den kommande veckan och tänka på allt jag kommer få uppleva efteråt, men just nu är det mörkt. bjöd mig själv på lyxlunch i ett försök att liva upp stämningen lite. inte ens räkmackan (som förövrigt typ sög ett hål i min plånbok) lyckades med detta. nej idag var det tungt. åh vad jag vet att jag älskar USA. mitt fina, underbara extrahem. men alla relationer har väl bra och dåliga dagar. kanske är vi lyckligare tillsammans när vi väl ses! älskade underbara usa, här kommer jag!