"while we hope that you're enjoying your extension year, it's time to start thinking about your return home...". seriöst? igen!? magen kryper ihop till en boll ännu en gång. jag har väntat på detta i flera veckor, och jag visste att det var på väg. men denna gång finns inget kryphål. det finns inget "stanna längre". och det är väl inte riktigt vad jag vill heller. jag är trött på au pair-livet, redo för något nytt. men tryggheten finns här. att vakna och varje morgon ha någonting att göra. att få en lönecheck varje fredag. rutiner. tanken på att inte veta vad jag ska komma hem till är sjukt skrämmande. det finns taskigt med jobb, och mitt i sommaren är det inte så lätt. att veta att allt inte kommer vara likadant som när jag lämnade lilla landet lagom stör mig också. hur mycket hemlängtan jag än haft idag, och hur mycket jag än saknar min familj och mina fina vänner, att vara ung och kanske lite friare, så är detta något som skrämmer mig så att jag nästan skakar. om tio dagar måste jag ha lämnat ett "önske-datum" för min hemresa. deadline march 14th. just nu känns det tungt, även om jag innerst inne vet att det är dags att lämna denna säkra vardag. det är dags att åka hem snart. på gott och ont.