alldeles strax kommer en annan matilda hit. och alldeles mitt i natten kliver vi upp och styr bilen mot arlanda. imorgon vid nio-tiden befinner vi oss i spanien, barcelona! "två virrpannor ensamma i barcelona", skrev den matildan på sin blogg. en virrpanna, säger jag, och en alldeles fullständigt ovirrig panna i ett barcelona som jag gissar är alldeles fullproppat med andra människor. fett sjukt, och vansinnigt overkligt, men inatt bär det äntligen iväg! heido sverige!

pic from last time, -07

tog morsan under armen och pyste till rusta idag. tanken var att vi skulle köpa vakuumpåsar inför mardrömspackningen. hittade vad jag sökte för 10 kr/st. hittade även vad jag inte sökte, men något jag däremot skulle behöva. en större resväska. men 650 spänn får inte plats i min budget. en rosa och skitfin resväska som skulle kunna vara nästan dubbelt så stor som min nuvarande. åh vad jag skulle önska att den med lite magisk hjälp stod i mitt rum när jag vaknar imorgon. försökte lite snyggt sneeka in att pappa kunde hosta upp lite stålar, men det gick inget vidare. min fråga är ju ändå följande; är det inte mer värt att köpa en större väska, än att pröjsa för att checka in väska nummer två..? skapligt världsligt problem liksom...

spenderade lite kvalitetstid med syster idag. lunch på max och en trip till valbo. köpis, ikea och skohuset. med min tighta budget kom jag hem tomhänt, men jag hann prova ett par höstskor som eventuellt får följa med mig till amerika. om det finns pengar till det efter nästa veckas äventyr i barcelona. we'll see...

släpade även fram den största resväskan huset kunde erbjuda och började samla på mig såndant som ska med till landet av super-size - skidstället, vinterkängorna, höstkläder osv. får se hur detta slutar. vakuumpåsar är ju ett garanterat måste iallafall... en resväska är ju bara sinnessjukt.


happy girl på max

har börjat knåpa på en packningslista, åtminstone ett försök till en sådan. det är så jäkla svårt att veta hur man ska tänka. för ärligt talat, hur i hela fridens dar ska jag kunna packa ner hela mitt vardagsliv i EN resväska på 23 kilo? det känns näst intill omöjligt, men en utmaning är ju alltid tagen. får göra som victoria på cc-kontoret föreslog, packa mest höst och vintersaker nu, så får resten (dvs sommarkläder/skor osv) bli eftersänt och/eller nyinköpt i amerika! för jag ska ju trots allt bo i ett sverigeliknande klimat, så man får försöka tänka smart.

min värdmamma har mailat mitt schema nu, och berättat att dem städat och renoverat (med inredningsarkitekt givetvis...) min del av huset och (hör och häpna!) köpt en tv, en dvd och en lila mobiltelefon till mig! jag har dessutom fått mitt amerikanska telefonnummer.
så sjukt spännande! så jäkla excited!

inatt grät jag mina första tårar över den kommande resan. jag var ut och dansade med världens bästa gäng och jag blev upphämtad av min finaste vän. jag hetsade upp mig över ett av våra skämttjafs och blev sur. sa hejdå och gick in.
kunde inte sluta tänka på att jag lämnar alla jag känner om ca tre veckor. kunde inte sluta fundera över om vissa människor faktiskt skulle vänta, och finnas där när jag kommer hem igen. livet här hemma kommer att gå vidare, medan jag är upptagen med annat. och jag kommer komma hem till mitt liv igen, och alla andra kommer att ha fortsatt framåt. flyttat, fått jobb, skaffat nya vänner? kunde inte sluta böla. grät som ett barn näst intill hela natten. jag har inte ångrat mig, jag vill det här mer än nåt annat. jag är bara allmänt skiträdd för hur livet ser ut när jag återvänder till svensk mark. separationsångest.

igår tog vi syskon en liten dagsutflykt. bilen rattades mot uppsala, och efter många om och lite men blev det en shoppingrunda på stan. inte för mig såklart, men storasyster och lillebror fick en hel del nytt! hann även med ett besök till domkyrkan, uppsala universitet och en mindre jakt på pelle svanslös postlåda (dessvärre utan större framgång...)

spenderade två och en halv timme på amerikansk mark igår. inhängnad sådan, i form av amerikanska ambassaden. såg ut som ett fängelse med allt stängsel och var väl säkert minst lika svårt att ta sig in i. ingen telefon, ingen väska, ingenting. dessutom var jag tvungen att visa skosulorna innan jag fick gå in i röngtenbågen. och dom flygplatsröntgade mitt kuvert med papper. eftersom jag hela resan till grekland fått heta anna, så fortsatte givetvis detta igår. anna lindén window d please. fick ta fingerprints och prata i två min, sen var det klart. mitt visum var godkänt. två och en halv timmes väntan för att få prata i två minuter. men det blev ju som sagt godkänt.

har varit hemma i cirkus 19 timmar, efter en helt fantastisk vecka på kreta. hinner dessvärre inte skriva så mucho mer, eftersom jag ska upp med tuppen imorgon. 08.00 ska jag infinna mig på amerikanska ambassaden i stockholm för att trixa med mitt au pair-visum. blir bara en kortvisit eftersom pappa, som får agera chaufför under färden, ska jobba efter lunch. men a girl's gotta do what a girl's gotta do... håll en tumme!

styr mot arlanda om ca 50 min. kreta som destination, hörs om en vecka!
till mina två trogna läsare där ute; jag hoppas ni överlever en vecka utan uppdatering här...

om sex veckor lämnar jag svensk mark. kan inte fatta att jag ska lämna min familj och alla mina vänner. kan inte sluta tänka på hur allt ser ut när jag kommer hem igen. vilka man har kvar osv. tanken bidrar till en lite mindre panikattack.

kan inte heller fatta att jag faktiskt ska få lämna gävle. ett helt år i en ny stad, utan att alla vet allt om alla. åh vad jag längtar. jag vill verkligen genomföra detta. och jag ska göra det!