jag har haft världens bästa dag. verkligen! jag har inte gjort mycket, promenerat, legat framför tvn, och snackat lite skit på face. men idag har jag gjort ett genombrott som au pair. jag har nått in till min autistiska lillgrabb och för första gången blivit fullt ut accepterad. vi har aldrig pratat eller skrattat så mycket som idag, aldrig lekt så fullt ut. jag har fått så många kramar idag. tjejen ville inte leka med oss men jag tyckte ändå att vi skulle titta till henne. och grabben verkar ha vant sig vid mig och min närvaro tillräckligt mycket för att räkna mig som familj nu..

"hey bud, should we go check on your sister?"
"oh matilda, do you mean our sister?"

mitt hjärta slog några extra slag, eftersom vi inte alltid dragit jämnt han och jag, och han har testat gränser till det yttersta. min familj för mig finns absolut fortfarande hemma i trygga lilla sverige och ingen annanstans, men det känns skönt att veta att jag har en extra tills jag hittar hem igen!

gick och la mig efter jag lämnat barnen idag. somnade givetvis och sov i över en timme. sedan fick jag kämpa länge för att hålla ögonlocken öppna. men undan för undan fick jag på mig träningskläder, skor, iphonearmband och på huvudet drog jag på mig ett av mina nya fina pannband som jag fick i mitt paket igår! det höll öronen varma och glada. min alldeles fantastiskt underbara chef från mitt förra jobb har en webbshop där hon säljer mössor, pannband, scarfs etc. för både barn och vuxna! hennes sida hittar du på www.inovadesign.se! tack fina fina du!

jag har varit så slut idag. jag tänkte nästan ljuga för er och säga att jag legat i sängen och såsat hela dagen, men det är inte sant. direkt efter drop-off traskade jag i full fart iväg till wayland middle school, ca 7 km bort, rundade min dags-att-vända-stolpe, och sedan sprang jag nääästan hela vägen tillbaka. vid hämtning sprang vi omkring och busade i lekparken och nu sitter jag här, svettig för tredje gången idag, precis hemkommen från gymmet. att träna så här sent på kvällen var kanske inte det smartaste jag gjort i mitt liv. jag borde sova för länge sen nu, men min kropp kryllar av endorfiner och energi. kroppens egna lyckopiller. mer träning ska in i mitt liv igen, och kanske känns inte mitt nya jag så långt bort. jag har full fokus och jag tänker gå in med full speed i jakten på bättre självkänsla. bring it on!

jag har vaktat brevlådan som en hök den senaste veckan och väntat och väntat. men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge! idag kom båda mina paket. fick fälla några tårar och sända miljoners miljarders telepati-kramar. det kunde inte komma mer lägligt! fina fina familj, och fina fina lilla växel-liga! jag står här i köket och ler som ett fån, medan glada tårar rinner längs kinderna. ni är bäst! det är bara så. tack tack tack.

när veckans storshopping precis är genomförd, och om man får rota lite i lugn och ro, så går det faktiskt att skapa sig en någorlunda nyttig måltid här i usa. är fortfarande osäker på om jag tuggar på kyckling eller kalkon men gott var det iallafall! precis vad jag behövde efter en natt av dålig sömn och en alldeles för lång löprunda. strax ska jag hämta barn, sen ikväll ska jag till gymmet med min pt j hallenberg!

det är inte lätt att inse att allt som sagts de senaste tre månaderna (eller egentligen de senaste två åren) har varit halvsanningar och lögner. jag kan inte alls påstå att jag förstår det val som gjorts och jag tänker inte, trots önskemål, fortsätta som vanligt. inte i detta avseede iallafall. inga fler samtal och inga fina ord, jag kommer inte att lyssna. det är inte som vanligt längre. jag har aldrig sett mig själv i spegeln med sådan gräslig avsky för tjejen på andra sidan glaset. aldrig någonsin har jag känt sådan våldsam självförakt. idag tackar jag gudarna för min värdpappas förståelse, som lät mig lämna huset och gråta ifred. och mina fina fina vänner, både hemma, i england och här i usa. det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar er. tack för ikväll tjejer! ni kan inte ha haft kul, men jag mår bättre nu iallafall. utan er skulle jag inte vara i usa, utan er skulle jag fegat ur och åkt hem för länge sen. tack. tack, tack, tack!

den här helgen har jag
• hängt med tjejerna
• ätit galet mycket thanksgiving-kalkon
• funderat
• konstaterat att det går att köpa lycka, även om den bara är kortvarig
• träffat släkt och vänner till min värdfamilj
• sovit för lite
• svurit mycket
• drömt konstigt
• varit dålig på att logga in på skype
• tränat
• ätit alldeles för mycket onyttigheter
• längtat hem av alldeles fel orsak
• pyntat julgranen
• och känt mig allmänt less

fick precis tillbaka ett svar på min assist application från gymmet! väl värt att vänta på! får mer än 50% rabatt. jag är så glad, mindre än 900 kronor för hela året - gym, simhall, olika pass, gruppsporter, ALLT. helt sinnes! dagens mindre bra humör har tvärvänt. dock hade jag ju glömt bort att räkna in detta i min budget så nu vet jag inte riktigt vad som får avstås/sättas på vänt. lever på en TIGHT budget tills nästa år. men nånting lär väl gå att snålas på. blev så jäkla taggad! fan vad jag ska kötta!

klämdag från thanksgiving och mina värdföräldrar är lediga. jag med. skulle kunnat sova ut, men icke! här ställer man klockan och spänner alla muskler man har för att kunna upp. johanna har under pistolhot tvingat med mig till ymca och springa bland alperna. kanske väljer jag italien idag, eller kanske california. får se. älskar den virtuella funktionen på cross-trainern. och nä, inget pistolhot förekom, bara en djup division med mig själv om jag verkligen orkar åka dit eller om jag ska ligga i min säng och bli tjock. det sistnämnda låter minst krävande, just därför får jag väl välja det första. peppa peppa!

thanksgiving här i amerikatt idag. träningsvärk såhär dagen i ära (gymmade med johanna igår, snacka om att jag trodde mig vara fett vältränad i jämförelse med the sad truth). ungarna med kusiner fick mig att skriva på ett kort vad man var tacksam över. en sak fick jag välja. svårt som fan. men det gick till slut iallafall. mormor och morfar är redan här, och om ca en timme kommer fler. vet ej vilka dock. men så här dagen i ära slängde jag ihop en litenliten lista på saker som jag är tacksam över.

what are you thankful for?

i helgen köpte jag nya vinter-hörlurar till mina morgonpromenader. fett coola tycker jag. smart lösning liksom. josefine hotade dock med att gå på andra sidan gatan från mig, för hon hatar öronmuffar. men dom var väl inte så himla fula ändå va? är asbra ljud i dom också, så jag är nöjd oavsett vad ni tycker! (pilutta dig, josefine!). extra plus för "fjärrkontrollen" som byter låt och höjer/sänker volymen. american eagle, vart annars?

jag har köpt världens bästa tavla. fina, och framförallt viktiga ord. borde försöka bli bättre på live, och learn och trust måste jag nog lära mig på nytt. jag lär aldrig av mina misstag. gör om det, om och om igen. måste sluta. och lära mig släppa in nya människor i mitt liv. är så rädd för ett nytt kaos att jag håller kvar vid det gamla. så hårt att jag får kramp. tills nu. dags att släppa på järngreppet. fina tavla, peppa peppa peppa!

lyckan fortsätter. ungarnas ena kusin skulle hämtas upp av min värdmamma idag för en sleepover. men hon jobbar ju så jag hade ingen aning om hur kusinen skulle komma hit, men min värdmamma skulle smsa kusinens mammas nummer så vi kunde bestämma. fick jag nåt sms? nä! jag har ringt min värdmamma som en galning, provade mormorn och morfarns nummer också men inget svar. ringer min värdpappa som inte har numret till kusinen men som blir minst lika less som jag (älskar att han alltid är på min sida om allt!). helt plötsligt knackar morfar och kusin på dörren. jaha, jättebra! men hur vore det om man kunde ta tre sekunder på sig att smsa mig när planen ändrades så jag visste det, och slipper oroa mig!? jag vill bara sova. få en ny dag. helst inte imorn dock. känner inte för en helgdag och familjemiddag. har längtat efter thanksgiving, men nu vill jag bara att det är över innan det ens har börjat så jag får vara ifred och lugna ner mig. idag kommer bli världens längsta dag... hade jag haft gränslöst med pengar så hade jag tröstshoppat nu! jag är förbannad. och mest förbannad är jag för att jag är förbannad. tre djupa och sen tillbaka till barnen i tv-rummet. imorgon SKA bli en bättre dag. jag ska göra den till en bättre dag!

jag har fått den sämsta starten man kan få på en dag. min värdmamma hade tagit ledigt idag, och jag skulle få sluta tidigt. imorse var hon uppe och grejade iallafall. och sa att hon skulle dra till jobbet och jobba hela dagen, vilket alltså betyder att jag måste jobba hela dagen. jag blir så trött! så rabblades det upp en massa saker som jag skulle hinna med innan dagen var slut. och sen var hon borta, bara poff. jag vet att mitt jobb är att ta hand om barnen när dom jobbar. men man kan inte lova saker hela tiden som man sen aldrig håller. det är ju inte så att jag kan säga "nej jag kan inte jobba, jag är upptagen", men jag tycker att man åtminstone kan visa lite omtanke och visa att man faktiskt bryr sig om att man förstör en hel dag för nån annan. att ta nån annans känslor för givet är inte ok. hade man lagt fram det på ett bra och snällt (eller bara mindre nonchalant!!) sätt hade jag inte haft ett problem. men idag är jag arg. och hela dagen riskerar att dras ner i detta svarta hål. som grädde på moset hade vi en "olycka" inatt, och jag måste tvätta lakan. just idag känner jag ett stort fett FML!

man får unna sig (ledsen, pappa! ;)). efter starbuckshänget, och ett tappert försök från alex sida att lära oss danska, drog jag och johanna till mallet. det blev en klocka från ae. den butiken har ta mig tusan allt! och det var behövligt också, för min rosa jetset-klocka har tröttnat i spännet... sen käkade vi lite frozen yoghurt innan jag blev tvungen att pysa till skolan och hämta mina skitungar. jag tänker på fullaste allvar säga att det var godare än glass. inte för att låta "duktig" eller nåt, utan på allvar. mums!

sticker iväg till starbucks och möter upp johanna, josefine, och alex. kan bli en bra tisdag ändå. och eftersom minusgraderna har hittat hit till wayland så drar jag på mig min nya fina vinterjacka och hoppas att graderna inte skjutit i höjden sen jag lämnade barnen

har haft världens knäppaste dag. var så trött när jag kom hem från skolan imorse så jag la mig ner en stund, somnade och vaknade några timmar senare. inte riktigt var jag hade tänkt mig. jag tror att det var där jag blev förvirrad. annars skypade jag med sverige, såg en uggla utanför (rätt wierd sådär mitt på dagen) och åkte till skolan. hämtade upp ungarna, och fick inte med mig nån av dom hem. playdates på varsitt håll, skitnice tänkte jag! sen när jag kom hem insåg jag att jag inte hade en aning om vart tjejens kompis bodde. ringde båda mina värdföräldrar och elise men fick inget svar. eftersom jag inte visste vad grabben heter i efternamn kunde jag inte kolla upp det. skratta eller gråta? jag skrattade, för att det var så jäkla typiskt mig. så jäkla vimsig, för att inte säga klantig! det slutade bra iallafall, både Kevin och Elise ringde upp och hjälpte mig. annars hade jag helt enkelt fått hämta grabben, min vandrande gps, före jag hämtade tösen.

men note to self: nästa gång ungarna åker på playdate, kolla upp adressen innan!

åkte till South station i fredagskväll och hämtade Malin som jag träffade på skolan i NY. därifrån fick vi brassa i full speed hem för att dumpa hennes väskor och dra till amc för att hinna se breaking dawn. ne, jag är nog inte världens största twilight-fan. den var helt ok, men jag tyckte nog inte mer än det.

igår sov vi ut innan vi styrde in mot stan. drog runt i Cambridge för att checka in harvard innan vi pyste till South igen för att hämta josefine och göra Boston. men än så tänker jag inte skriva just nu, för nu ska vi upp och göra oss klar för Boston 2.0!

jag känner mig som nåt yrväder som springer runt här i huset och försöker få ordning på allt. försöker städa och plocka undan så att allt ser snyggt ut tills tjejerna ska komma hit. jag vet inte om det är väldigt svenskt eller om det är bara jag, men jag vill inte ha gäster i ett hus som ser ut som ett bombnedslag. så jag städar och städar, för att slippa skämmas. som om det ens skulle vara mitt hus att skämmas över. det värsta med det är att jag vet, att så fort familjen kommer hem från skola/jobb så kommer det se precis lika jävligt ut iallafall. förstår inte varför jag envisas. men vi kan ju alltid hoppas att dom hinner få se huset i skapligt skick. jag saknar min mamma som dammsuger ALLA golv jätteminst en gång i veckan, istället för att ha en städerska som kommer EN gång i månaden, och som aldrig dammsuger ytor som är jobbiga att komma åt...

körde ihop ungarna till en playdate med josefines värdbarn efter skolan. gillar playdates som resulterar i en playdate för mig med. söders-te och annas pepparkakor! finfin torsdag.

min nya favvislåt har äntligen kommit ut i video, typ förra veckan eller nåt. såg den första gången igår, klistrad framför tv-rutan mitt i köttfärssåslunchen. kan nån bara ge mig bruno mars? eller iallafall nån som sjunger lika bra och är lika snygg? har du bruna ögon, ser ut som en hawaii-gud och spelar gitarr? maila mig omgående, tack!

+ min värdpappa skjutsade barnen till skolan imorse
- fick tillbaka papper från gymmet som sa att min ansökan om au pair-rabatt inte var fullständig
+ lunch och brownieefterätt med brudarna
+ spikat att både malin och josefine kommer hit i helgen, har inte sett dem sen new york!
+ beteendeterapi-appointment, vilket alltid tar hela eftermiddagen = mindre kreativitet krävs av mig
- tappade ner fjärrkontrollen till stora tvn inuti fåtöljen och nu måste vi montera i sär hela grejen för att få ut den
+ middag på UNO
- proppmätthet
- städade i eftermiddags, och tre minuter efter alla kom hem såg det ut som en svinstia igen
- äckliga golv i huset, och dammsugaren tar inte... (kan man köpa en ny i julklapp även om de aldrig städar eller är det oförskämt?)
- hittar inte spisknappen jag vill ha online, och jag är för lat för att åka till en fysisk butik (enda anledningen till att jag letar är att jag hade sönder den det första jag gjorde, som uppskattning för det varma välkomnade jag fick i familjen liksom..)
+ how i met your mother

i was so happy we even kissed
but my pants kept telling me: ”take me off!”,
and I was like “no pants, no!”

ingenting på tv och jag var frussen som fasen. i brist på annat tog jag en tvåtimmarspromenad en lördag som denna, och avslutade med en tre kilometersspurt. för att känna mig duktig liksom. amatörsfotografen i mig åkte fram i ett försök att fånga hösten på bild, i farten. dessvärre är jag asdålig på fotografi och bilderna blev inte bra, men jag tänkte slänga upp två iallafall för att få er att se färgerna som är. att vi har höst
på riktigt. så här vackert har det varit i säkert fyra-fem veckor nu. det går inte att klaga på detta och 15+

 

jag och mitt fina fina USA firar två månader ihop idag. det är helt fantastiskt vad tiden har gått fort! och ändå känns det som att jag har varit här i all evighet. har vant mig så fort. har byggt upp ett helt liv här och träffat så många underbara själar. jag är så otroligt glad, trots att det med jämna mellanrum är skitjobbigt (men allt är ju inte en dans på rosor hemma heller!), att jag faktiskt vågade. fan vad jag är nöjd med beslutet. fågelungen lämnade boet med besked. och hur mycket jag än saknar Sverige och min familj, så är jag inte klar än här på långa vägar. jag har 11 månader kvar och jag ska ha så jäkla kul.

och idag såhär på tvåmånadersdagen, slog jag till och insåg att lite våld faktiskt kan hjälpa ibland. jag har hela tiden trott att min rullgardin suttit fast, men idag tog jag i med hårdhandskarna. varde ljus, sa jag och jäklar i min lilla låda vad rummet helt plötsligt badade i solljus! helt fantastiskt att det tog mig två månader att komma på. man är inte smartare än man gör sig ibland alltså...

jag trodde att meningen med att jag skulle jobba idag var att jag precis som vanligt skulle ta hand om barnen. men min värdmamma hämtade ungarna från deras playdates och tog med dem ut på lunch och har varit ute större delen av dagen. vilket gör mig förvirrad. för det är ganska svårt att jobba som barnvakt utan några barn. så i brist på annat har jag målat mina naglar idag. och nu tänkte jag faktiskt lite försiktigt fråga om hon faktiskt behöver mig eller om jag kan sticka till johanna redan nu.


nagellacket fick jag av min värdmammas kompis, som del i en stor välkomstkorg!

efter nästan två månader i USA har jag kommit till en punkt där jag stör mig som fan på min engelska. det gick jättebra i början och allt var frid och man var så nöjd över att man kunde göra sig förstådd. nu stör jag mig på minsta lilla missbetoning, grammatikfel, eller när jag inte hittar exakt det ord jag vill använda. och rent språkmässigt har mitt självförtroende varit kört i botten. jag har sagt åt min värdfamilj att rätta mig när jag säger fel och jag frågar ofta barnen om ord och uttal. men idag, en sån trött och jobbig veteran's day släppte jag av ena ungen på en playdate. första frågan blir alltid "vart kommer du ifrån?". idag när jag svarade Sverige så fick jag ett "wow, where did you learn to speak such good english?"

i skolan svarade jag så klart, vart annars liksom? han hade aldrig tidigare mött någon som lärt sig flytande engelska i en skolbänk och frågade om jag verkligen var säker på att jag inte hade bott i ett engelsktalande land. jag bekände att jag stör mig på grammatiken och alla småfel var på han menade att han inte mött en amerikan utan småfel ibland. så just idag känner jag mig på topp. älskar skolan litegrann, och är glad över att jag läste utökat studieschema på gymnasiet för att kunna klämma in engelska c. lika mycket som jag förbannade mig själv då! en fredag på strålande humör över att jag lyckats slänga iväg båda ungarna på playdates. man tackar!

+ morgonpromenad med josefine
- spöregn
+ vi hann precis undvika att bli blöta
- skavsår under fötterna till den grad att jag haltar
+ moviemys med lillgrabben
+ nike training club's app, awesome!
+ skype med catrin och matilda
+ sverigesamtal

ni vet min bruna fransväska nedan? den som hänger med mig överallt?



jag köpte den på h&m dagen före min födelsedag i år (vilken för övrigt är i mars..) och sen dess har vi varit inseparable. jag älskar den villkörslöst och den svarar genom att passa alldeles utmärkt i gropen på min axel. idag bläddrade jag igenom us weekly som jag fick ärva av antingen josefine eller johanna för ett tag sen. och vad hittar man?



fick mig ett fint flin i nyllet. min väska är en av höstens tredigaste. cool_tjej. den i tidningen kommer dock från american eagle, och är dyrare än mitt h&m-fynd!

helt sjukt att vi hade snöstorm förra helgen. helt galet! förutom att vi inte har telefoni/tv/internet finns inte ett spår kvar av snön. och vädret till veckan går ju knappast att klaga på! är ni avundsjuka? ;)

jag lever. vi har fått tillbaka elen igen efter ett avbrott på lite drygt 72 timmar. vi har inte fått tillbaka internet, telefoni och tv dock, vilket suger! onsdag har lagts som deadline men de ska tydligen ligga före i schemat så snaaaart är jag tillbaka igen!

blev en liten liten roadtrip med josefine och madde. ikea och wrentham premier outlet! har spenderat alldeles för många pengar. dock inte alls bara till mig! men ändå, det svider lite i snålmatilda som vuxit fram de senaste dagarna. men jag var värd det! tror jag.

just like the clouds my eyes will do the same
if you walk away
everyday it will rain, it will rain.

fortfarande ingen ström i huset. det fanns ett fåtal timmar igår och jag som skulle sova hos Johanna hamnade ändå i huset eftersom det började bli varmt. vaknade upp till ett isande kallt hus igen, och en fantastiskt illaluktande odör. tvn i vardagsrummet hade mer eller mindre exploderat och gav ifrån sig svart rök. min värdpappa sprang runt och öppnade alla dörrar och fönster han kunde. jag tog barnen och emigrerade till norton, och min värdmammas föräldrar. här håller jag och barnen till just nu eftersom skolorna är stängda. själv har jag en himla stark magkänsla av att jag kommer få gå på obetald övertid den här veckan. för det blir ingen skola imorgon heller, enligt de senaste rapporterna från min värdmamma. fml.